Små kommuners utmaningar löser man genom att kroka arm

Britta Flinkfeldt gör idag premiär som krönikör Piteå-Tidningens ledarsida.

Britta Flinkfeldt

Britta Flinkfeldt

Foto: Kata Nilsson

Krönika2020-09-24 18:00
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Jag har jobbat länge i en liten kommun och sett både det som är jublande enkelt och det som är mer komplicerat. Svårast, vill jag påstå, är att man inte riktigt har kraft att jobba varken långsiktigt eller strukturerat.

Det här är jätteviktigt. Om en kommun inte mäktar jobba framåt utan bara tar hand om det dagliga och ”släcker bränder”, då kommer resultatet osvikligt att bli att den hälft av landets kommuner som fram till idag backat kommer att fortsätta att göra det. Att klyftorna växer.

I utredningar och förslag lyfts frågan om hur skola, vård och omsorg ska kunna levereras till medborgarna om inte musklerna finns där. Och mitt i detta ser jag också att det politiska samtalet kommit att handla om förstatligande. För om verksamheterna blir statliga så kommer väl ändå allt att bli mera rättvist, eller hur?

Om jag är missnöjd med den vård regionen levererar så borde det bli bättre om vården var statlig? Om kommunerna har svårt att hitta utbildade lärare så borde man inte få rå över skolan själva. Om någon annan, uppifrån, hanterar pengarna så borde allt bli bra? Njamensi.

Häromveckan kom Sveriges Kommuner och Regioner med en rapport som handlar om vad man faktiskt får ut av det kommunala självstyret (som är unikt för Sverige). Där står bland annat: ”Den lokala demokratin skapar engagemang och ger möjligheter att ta till vara människors kunskaper om lokala förutsättningar och behov. Den offentliga verksamheten kan bli mer effektiv när verksamheten utformas efter de varierande förutsättningarna i olika kommuner och regioner.”

Jag tror nämligen inte alls att allt blir bra om bara någon annan får problemen på sitt bord. De utmaningar som litenheten ger löser man bara genom att kroka arm. Det gör mig upprymd att fler och fler har börjat förstå att likvärdighet inte är samma sak som likadant. Att fler både förstår och uppmärksammar problemen och jobbar med lösningarna. Och att vi kanske kan sluta låtsas som att kommunsverige ser ut som i de stora kommunerna, söderut.

Den lilla kommunen har alla förutsättningar att fortsätta leverera fantastisk äldreomsorg och jättebra skola och förskola. Men de områden där vi ser utmaningar - där kan man inte bli lämnade åt sitt öde. För mig handlar det om en gemensam vilja att göra det som är rätt.