I år fyller Piteå fyrahundra år, och även om det officiella jubileet är i maj i år så lär det firas hela året på olika sätt. Kommunens fokus för firandet är att både upplysa om stadens historia och att stimulera civilsamhälle, näringsliv och kommunala verksamheter till samverkan för att skapa ett smartare och mer attraktivt Piteå.
Jag har tänkt en hel del på Piteå som stad de senaste veckorna, framför allt med tanke på p-skivans avskaffande och missnöjet som uppstått i och med det. Jag håller med om att p-skivan är ett smidigt system, och jag kan förstå att det är tjorvigt att byta till ett annat system än det man är van vid. Men som nyinflyttad i Piteå för tre år sedan innebar systemet krångel för mig eftersom jag inte hade en p-skiva och således fick jobba med små handskrivna lappar och lägga i bilen.
Det var förstås bara att skaffa sig en p-skiva och sedan var det inte mer med det, men mitt första intryck var ändå att det var just krångligt. När något är krångligt är det inte särskilt inbjudande för besökare, och med andra ord inte bidragande till att göra staden attraktiv. Inte i någon annan svensk stad jag besökt har folk vurmat så för ett parkeringssystem (och förkastat alla andra parkeringssystem) så som Piteå.
Men det var inte bara det jag tyckte var konstigt när jag var nyinflyttad. I allmänhet uppmuntrar staden främst till att man ska ta sig fram i bil. Trots att vi är omringade av vatten åt nästan alla håll finns ingen strandpromenad med kaféer och barer som de flesta sommarstäder har. På stans rimligtvis mest attraktiva mark för en sådan ligger Timmerleden och Smurfit Kappa. Jag kan fortfarande förundras över det.
Hade jag haft möjlighet att helt bygga om Piteå från grunden hade jag alltså gjort en hel del förändringar. Men samtidigt finns det anledning till att staden ser ut som den gör. Staden har vuxit på grund av pappersindustrin och är skäl till att Piteå är vad det är. Det får vara så. Även om det inte är så mysigt och även om man, om staden redan varit en medelstor stad innan industrialiseringen inträffade, hade lagt industrierna längre bort från statskärnan.
Men om jag hade fått göra om Piteå hade jag även försökt inkludera studentområdet med resten av centrum, för att göra det mer naturligt för studenter att hänga i stan. Det skulle inte bara göra stadskärnan roligare, det skulle också göra det mer naturligt för studenter att vilja bo kvar även efter avslutade studier.
Jag hade även byggt en rejäl arena, där både vinter- och sommarsporter kunde utövas. Arenan hade också kunnat vara en plats för arrangemang av typen Melodifestivalen. I allmänhet känner jag att städer som uppmanar till sociala aktiviteter också är vad man menar när man säger att en stad är ”attraktiv”. Vi som bor i den här staden älskar den ju för vad den är, men det finns alltid saker som kan förbättras.
Om det här året ska handla om att se tillbaka på Piteås historia men också att skapa en mer attraktiv stad inför framtiden, så kanske små saker (som att införa ett nytt system för att parkera) kan vara en lagom medelväg. För Piteå är som det är på grund av sin historia, men allt behöver inte alltid vara exakt som det alltid varit. Vissa förändringar är genomförbara, och kan faktiskt vara rätt bra om man ger dem en chans.