Ska vandelpoliserna utföra DNA-kontrollerna?

Vad betyder ordet ”vandel” för dig? Och när använde du det senast i dagligt tal eller i text?
Om dina svar på dessa frågor är ”Jag vet inte riktigt” och ”Aldrig” är du förmodligen långt ifrån ensam om det – de gäller i varje fall mig också.
Det är ett uttryck som är så föråldrat att det inte längre riktigt har en klar betydelse för oss – ändå utgör just ordet ”vandel” en centralpunkt i det avtal med Sverigedemokratisk politik som Ulf Kristerssons (M) regering har fått i uppdrag att utföra.
För den som undrar om det verkligen är så illa ställt med prioriteringarna och maktfördelningen är det bara att kasta en kort blick på avtalets innehållsförteckning: Avsnittet om ”Migration och Integration” ägnas 18 sidor, medan ett mindre ämne som ”Tillväxt och hushållsekonomi” städas av på blott fyra.
I detta stora avsnitt slås det alltså bland annat fast att utländska medborgare ska kunna utvisas ur landet på grund av ”bristande vandel.” Varför? Här är det faktiskt bäst att citera avtalet ordagrant:
”Utred en möjlighet att utvisa en utländsk medborgares på grund av bristande vandel.
Den som befinner sig i Sverige och åtnjuter svenska gästfrihet har en skyldighet att uppvisa respekt i förhållande till grundläggande svenska värderingar och inte i handlingar missakta befolkningen.”
Det första som slår en när man läser dessa meningar är förstås de allvarliga språk-, stil- och skrivfelen i dem – de är så grova att jag förmodligen inte skulle ha något jobb om jag gjorde sådana i mina ledartexter. Då är jag ändå bara en enkel opinionsskribent, utan några anspråk på att försöka leda det här landet.  
Det värsta med dem är att de bidrar till den starka känsla av brådska och oklarhet som vilar över såväl formuleringarna som tankebygget – detta ”vandel” är kanske något som ska utredas, men för avtalets undertecknare är dess betydelse ändå redan klar.
Det handlar om att den som är utländsk medborgare och beter sig på ett sätt de inte gillar helt sonika ska kunna kastas ut ur landet. Som exempel på denna ”bristande vandel” tas ”missbruk,” ”prostitution” och ”bristande regelefterlevnad” upp. 
Det är en gruvlig ironi att i samma ögonblick som modiga kvinnor i Iran går ut på gatorna och riskerar sina liv för att protestera mot landets sedlighetslagstiftning och sedlighetspolis, så vill svenska politiker på lösa boliner och med andan i halsen införa just en sorts sedlighetslagstiftning, som enbart ska gälla en del av landets befolkning.
Avtalet är illa tänkt, och har fått såväl juridiska experter som tyckare att gå i taket över att som grundläggande individuella rättigheter viftas åt sidan för ineffektiva symbolåtgärder. 
Under hela valrörelsen påstod Johan Pehrsson (L) att hans parti var garanten för ett liberalt maktskifte – men på vilket sätt är det egentligen liberalt att vilja införa DNA-tester vid identitetskontroller inom landet?
Avtalet är också illa skrivet, och det är talande att svensk borgerlighet på några få år har gått från att vilja styra landet med servettskisser till att göra det med frustande, frustrerade flashbackinlägg på en tillkämpad imitation av kanslisvenska. 
Det är nämligen precis så Sverigedemokraterna och landets extremhöger alltid har uttryckt sig för att ge sin främlingsfientlighet en air av saklighet och legitimitet. 
Alla ni som kallar er för liberaler: Skäms ni inte? Har ni verkligen gått med på det här? Och klarar ni verkligen av att stå för det när ”vandelpoliser” börjar gripa och DNA-testa människor för att kunna kasta ut dem ur landet?