nnnVärldsekonomin behöver länder som draglok som ökar sin efterfrågar på varor och tjänster från andra länder. Ett missförstånd ärt att om ett land har hög tillväxt är det ett draglok.
Tyskland och Kina visar detta. Där har tillväxten ofta varit hög men det har till betydande del skapats av att man ökat sin export mer än importen. Tillväxten har stimulerat sektorer som malm och stål men det totala nettot har varit negativt.
USA och Sydeuropa var däremot draglok när de levde över sina tillgångar och kraftigt ökade inköpen från omvärlden. Nu har USA stark tillväxt vilket skapar många jobb åt de där arbetslösa men ökar inte importen från oss andra särskilt mycket.
I fjol sa medier att i Sydeuropa och till och med i Grekland skulle tillväxten kommit tillbaka. Men verkligheten är att framför allt Grekland befinner sig på kaosets brant med ohållbar statskuld, osannolik arbetslöshet och ett politiskt superkaos. Vad som skedde under krisen är att EU-staterna, framför allt de inom EMU, tagit över värdelösa skulder från privata aktörer. Förluster socialiseras.
Klart positivt är att oljepriset fallit från 120 dollar till under 60 dollar. Alla konsumenter gynnas och får mer pengar att satsa på andra köp som skapar jobb. I oljeländerna blir effekten den motsatta. Inkomsterna, och skatteinkomsterna, faller liksom satsningen på nya oljekällor och alternativ till oljan.
Det ser ut måhända som ett nollsummespel. Men vi köpare finns i befolkningsrika länder där vi lätt kan spendera ökade inkomster medan oljeinkomsterna främst går till ett mindre antal superrika personer och länder där pengarna ofta läggs på hög. Sänkta oljepriser stärker därför världsekonomin.
Det finns dock bedömare som anser att de negativa effekterna av sjunkande oljepriser blir de starkaste. Jag delar inte den uppfattningen men ser ett oljepris på 60 dollar som orimligt lågt för att på sikt täcka kostnaden för dagens produktion.
Men så länge priset är lågt kommer de positiva effekterna att vara starkast. En parallell till 1986 då oljepriset också kraftigt sänktes med mycket kraftig stimulans av världsekonomin som följd.
Obehagligt är dock att ekonomiska faktorer inte kan förklara prisfallet på olja. Förklaringen står att finna i politiska och religiösa beslut i ett par länder. De riktigt stora negativa effekterna har vi sett drabba oljelandet Ryssland. Rysslands BNP faller, statsinkomsterna rasar och rubeln har blivit rena skräpvalutan. Vad som då händer med Putin är omöjligt att med ekonomisk analys klara ut. Historiskt sett har några makthavare svarat genom mer aggressivitet mot omvärlden – andra pacificerats.