Sanningen om Estonia gör ont - men nu vet vi

M/S Estonia var inte sjövärdig. Bil- och passagerarfärjan skulle inte ha lämnat Tallinns hamn den där kalla höstkvällen 1994.

Helikoptrar deltog i räddningsarbetet efter förlisningen av M/S Estonia.

Helikoptrar deltog i räddningsarbetet efter förlisningen av M/S Estonia.

Foto: Kustbevakningen

Krönika2023-01-26 06:00
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det finns inga spår av explosion eller kollision på Estonia. Det framkom i en ny preliminär rapport från haverikommissionen i måndags. Därmed föll tesen om mystiska hål på skrovet från den kritiserade dokumentären ”Estonia – fyndet som ändrar allt”. Dokumentärfilmarna dömdes sedan för brott mot gravfriden efter att ha filmat vid vraket. 

Konspirationsteorierna har varit många. Hade militären hemlig frakt ombord? Sprängdes Estonia och därför sjönk så hastigt? Blev kaptenen skjuten?  Krockade man med en u-båt? Alla katastrofer behöver en förklaring. Finns inte det tydligt från start så börjar rena fantasier spridas. Det blir ett sätt att hantera det enorma trauma förlisningen innebar för Sverige och Estland. 

501 svenskar från hela landet miste livet och det är fortfarande den största fartygsolyckan i nordiska farvatten i fredstid genom tiderna. Nästan alla svenskar var bekanta med eller kände till någon som var ombord. För Estland som blev självständigt 1991 och köpte Estonia 1993 symboliserade färjan nya ljusa tider. De gav den smeknamnet livlinan. Framtidshoppet sjönk tillsammans med 852 människoliv. 

Traumat har pågått i snart 30 år. Det är svårt att gå vidare när frågorna har varit fler än svaren. Oklara besked om bärgning i början gjorde inte saken bättre. Det är helt förståeligt att överlevande och anhöriga är kritiska. De har inte heller alltid var eniga om frågor som rör förlisningen. Men många delar känslan av att staten döljer något. Ovisshet är hemsk att bära och majoriteten av de anhöriga har ingen grav att gå till. Istället finns ett minnesmonument på Djurgården i Stockholm. 

Jonas Bäckstrand, ordförande för den svenska haverikommissionen, berättade om de nya slutsatserna i radions Studio Ett. En stor mängd fotodokumentation visar att skadorna på skrovet med all sannolikhet kommer från botten bestående av granit. Han var också tydlig med att de gör en annan bedömning om sjövärdigheten än den tidigare kommissionen. Bogpartiet var inte inspekterat enligt gällande rutiner. Bogrampen var felplacerad och klarade inte av för mycket öppet vatten. Certifikatet för fartyget vilade därför på en oriktig grund. Estonia borde inte fått ha gå i trafik på den rutten hon gick. Kommissionen planerar för fler kompletterande undersökningar av vraket. Överlevare Sara Hedrenius välkomnar den nya rapporten, men ifrågasätter varför resultaten kommer först nu. 

Att bogvisiret lossnade är välkänt, men nu är det ännu tydligare varför. M/S Estonia var inte sjöduglig och skulle aldrig ha lämnat hamn. En lika enkel som fasansfull förklaring. Sanningen gör ont, men nu vet vi. Insikten om att den mänskliga faktorn orsakade olyckan svindlar. Katastrofen skedde på grund av bristande rutiner. 852 personer dog helt i onödan. Naturkatastrofer som tsunamin är svårare att skydda sig ifrån och det finns ingen att lägga skulden på. Men Estonias förlisning hade kunnat förhindras. Det smärtar att skriva det. 

Förhoppningsvis kan Sverige gå vidare nu. Lärdomarna från den hemska natten på Östersjön har ökat sjösäkerheten. Dagens passagerare på färjor färdas mycket tryggare. Rutiner och regler har skärpts, övningar genomförs regelbundet, utrustningen är bättre och man ger sig inte längre ut i för stormiga vatten. Kunskapen om hur man möter människor i chock och kris har ökat. Vi är bättre rustade idag.