Mordet på den lille 8-årigen pojken på Porsön i Luleå är tragiskt. Ett liv som knappt hade börjat har släckts. Som förälder är det den största rädslan, att förlora ett barn. En närmast otänkbar sorg och tragedi för de anhöriga. För vårt samhälle är det ett stort misslyckande när vi inte lyckades skydda barnet.
Pojken blev sannolikt mördad av sin pappa. En förälder, en av de viktigaste personerna i ett barns liv, har, vad allt pekar på, tagit sitt eget barns liv.
Mordet föregicks av åratal av larm från anhöriga, polis, skola och socialtjänst om pojkens oro och rädsla för att umgås med sin pappa. Bakgrunden var en vårdnadstvist där mamman tilldömts ensam vårdnad men där tingsrätten bedömt, trots pojkens egna berättelser om hur rädd han blev när han mötte sin pappa, tilldömde honom umgängesrätt med pojken.
Mamman hade överklagat umgängesrätten och den begränsades också men togs inte helt bort.
Det var vid ett sådant umgängestillfälle med pappan som pojken dog.
Föregående regering lade fram ett förslag om att göra barnkonventionen till svensk lag. År 2018 fattades beslutet av riksdagen, endast Moderaterna, Sverigedemokraterna och Centerpartiet röstade nej. Sedan 1 januari 2020 är barnkonventionen svensk lagstiftning.
Under artikel 3 i barnkonventionen kan man läsa följande:
Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa.
Begreppet ”barnets bästa” är konventionens grundpelare. Vad som är barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall och hänsyn ska tas till barnets egen åsikt och erfarenhet.
Pojken hade själv berättat om sin rädsla för umgänge med pappan. Mamman hade överklagat umgängesrätten. De anhöriga hade känt sig tvingade att bryta mot tvångsumgänget med pappan på grund av rädslan för att det skulle hända pojken något. Alla omständigheter, alla redogörelser, alla samtal…allt talar för att svensk lagstiftning och rättsväsende inte klarar av att upprätthålla barnkonventionen.
Unizon är riksförbund för över 130 idéburna kvinnojourer, tjejjourer och ungdomsjourer som arbetar för ett jämställt samhälle fritt från våld. De startade under hösten 2022 ett upprop med målet att stoppa umgänge för föräldrar som dömts för våld, fysiskt eller psykiskt. Det är först nu, efter det misstänkta mordet på pojken, som insamlingen tagit fart och är nu uppe i över 25 000 underskrifter.
I inledningstexten beskriver Unizon följande:
Barn är de enda brottsoffer som samhället tvingar att träffa sin förövare. 9 av 10 barn som har umgänge med sin eller en närståendes förövare upplever ångest, rädsla, sorg och frustration av umgänget. 9 av 10 får också bestående psykiska men.
Jag menar att en lagändring måste gå längre. Barnens bästa måste alltid vara överordnat en förälders umgängesrätt. Även om en förälder inte dömts för brott. Det ska inte behöva gå till dom, för då kan det vara för sent, vilket denna tragiska händelse visat.
Skriv på Unizons insamling och var en del av lösningen, stoppa tvångsumgänget.