PT rapporterar på nyhetsplats om en kvinna i Piteå som i april fick sparken från sitt jobb som personlig assistent. Orsaken var att hon bad på sin arbetsplats och brukarens döttrar upptäckte det. De hittade en handduk och lärobok bland hennes personliga tillhörigheter. Efter det tyckte arbetsgivaren att förtroendet var förbrukat med argumentet att man gärna får vara troende men inte på jobbet. Det berörda fackförbundet har meddelat att det inte gick att göra något åt situationen. Kvinnan har nu anmält händelsen till Diskrimineringsombudsmannen. DO har inlett en utredning för att utreda om företaget följer diskrimineringslagen.
Religionsfrihet är enligt svensk grundlag en så kallad absolut rättighet. Religion eller annan trosuppfattning är också en av de sju diskrimineringsgrunderna. I ett sekulärt land som Sverige står det var och en fritt att bli salig på sin egen tro. Om det så är kristendom, islam, buddhism, satanism eller något annat. Likväl som ateister och humanister kan organisera sig som de önskar och skapa sina egna traditioner och ceremonier i livets viktiga skeden. Hasse och Tages Robert Lind i Kramfors är ett annat alternativ att tro på. Eller varför inte hitta sin högre mening med Frank Costanzas högtid festivus for the rest of us.
Så egentligen är det väldigt enkelt. Religion är en privatsak i Sverige. Det är inget en troende behöver skylta med om man inte vill. Samtidigt hittar många gemenskap tillsammans med andra i samma församling.
Arbetslivet är en stor del av människors liv. Tusentals timmar spenderas med kollegorna. Är det bra stämning på jobbet så delar man ofta med sig av sitt liv. Familjesituation, fritidsintressen, semesterplaner eller hur man ska fira en religiös högtid. Någon använder sin lagstadgade paus ett par gånger per arbetsdag för att röka. Någon annan gör samma sak för att be. Klart man checkar av innan för att se att det inte äventyrar arbetsuppgifterna.
Religionsutövning är en mänsklig rättighet. Så länge det inte hindrar arbetstagaren från att sköta sitt arbete så är arbetsgivaren skyldig att tillåta bön under arbetstid. Bromölla kommun förbjöd förut bön på arbetstid. Men kommunens beslut visade sig sedan strida mot bestämmelserna om religionsfrihet i grundlagen och Europakonventionen. Allt enligt en dom i förvaltningsrätten i Malmö.
Ingen kan dock bli förvånad över att när ämnet med jämna mellanrum blir aktuellt pekas alltid islam ut. Be fem gånger per dag tar för mycket tid tycker en del i sociala medier. Det är inte möjligt att ordna på ett rimligt sätt. Märkligt att ingen klagar om en kristen person går undan och ber lika ofta. Och visst var Bromölla styrt av Sverigedemokraterna när frågan låg på bordet. Ständigt denna misstänksamhet och på gränsen till rasism enbart när det handlar om muslimer.
Arbetsvillkoren för en grupp av personliga assistenter har stora brister. En gammal rest efter ett dåligt förhandlat avtal. De kan till exempel av olika skäl få sparken på dagen. Samtidigt som personkemin måste fungera mellan brukare och assistent. Men med det sagt ska inte religion vara ett problem. Låt oss därför hoppas på att DO kommer fram till att kvinnan som fick sparken blev diskriminerad. Ett sådant klargörande skulle betyda mycket för andra längre fram. Det vore också en tydlig markering till andra arbetsgivare. Håll tassarna borta från folks tro.