Varje år framåt höstkanten händer två saker som aldrig slår fel: 1. Många blir sugna på blåbär och kantareller. Livsmedel som både är goda och nyttiga. Men man orkar inte ge sig ut i skogen för att plocka själv. I alla fall inte för att täcka hela vinterns behov i frysen. 2. Vittnesmål om misär från tillfälliga läger i skogen där utnyttjade bärplockare från andra länder bor och jobbar.
Den här följetongen har journalisten Mats Wingborg granskat i flera år. Han är förmodligen landets främsta expert på situationen och vilka mekanismer som ligger bakom. Just nu gör han en reportageresa i Ångermanland. Thailändarna där börjar sin arbetsdag 07:30 och väger in bären vid åtta på kvällen. Även bulgarer och personer från Ukraina är på plats. Många är missnöjda med betalningen. Återkommande rapporter visar att bärplockarna skuldsätter sig redan innan de kommer hit. Svenska arbetsgivare lovar guld och gröna skogar men lurar istället skjortan av dem. Dålig lön, undermåliga boenden och extremt långa arbetsdagar.
Skogen är en snårig och tuff arbetsmiljö, ofta i kyla och regn. Ett grovt utnyttjande av fattiga personer som ser jobbet i Sverige som en chans att skicka hem pengar till familjen. Det finns även fall av misstänkt människohandel i spåren av blåbärsplockningen.
Blåbär täcker hela 17 procent av landets yta. 250 000 ton blåbär växer i de svenska skogarna varje år. Enorma mängder som skulle räcka gott och väl till hela befolkningen. Men någon måste ju plocka också. Ett tidskrävande, enformigt och slitsamt jobb få vill göra. Från arbetsgivarhåll säger man att inga svenskar vill ta de här jobben. Istället söker ofta thailändare arbetstillstånd på skakiga grunder.
Så kan det inte fortsätta. Bärplockning kan inte vara en parallell och dold bransch där det går att bete sig hur som helst mot anställda. Den svenska modellen med kollektivavtal måste också gälla även här. Arbete ska ge en skälig lön, inte sluta med plus minus noll efter några månaders slit.
Även om man vill vara en medveten bärkonsument så är det svårt. Man står där på ett torg och det säljs blåbär till bra priser. Tänk en hel hink att ta hem, göra paj och frysa in resten. Just svenska blåbär är en attraktiv märkning som lockar. Det låter bra och tryggt. Men faktum är att ofta säljs blåbär från andra länder i Sverige. Eller så är det en blandning av svenska och utländska bär i samma förpackning. Svenska blåbär har en hög halt av antioxidanter vilket är attraktivt att använda till hälsokost i Asien. Det går inte heller att veta säkert om blåbären har plockats av personer som har jobbat med justa arbetsvillkor. En slags rättvisemärkning för bär som säljs på torg eller längs vägen skulle underlätta.
I den här grumliga blåbärssoppan som fortsätter år efter år så finns seriösa arbetsgivare som vill göra rätt. Med rimliga arbetstider kan bärplockning återigen bli ett perfekt sommarjobb för ungdomar. Men då måste också konsumenterna vara beredda att betala för det. Amerikanska blåbär i butik kan kosta uppåt 50 kronor för en ask med ungefär 20 stycken blåbär. Verkligen svindyrt, men visar ändå vad bären är värda på marknaden. Svenska blåbär blir godare att äta om man vet att de har plockats under rimliga villkor. Blir det för stora hål i plånboken i dyrtider är det bara att ge sig ut i skogen på egen hand. Blåbären räcker och blir över.