Under fredagen presenterade migrationsminister Anders Ygeman (S) tillsammans med migrationsverkets generaldirektör Mikael Ribbenvik nya åtgärder för att ta hand om de anländande flyktingarna från krigets Ukraina.
I nuläget har cirka 14 000 Ukrainare ansökt om skydd i Sverige med stöd av EU:s massflyktsdirektiv – det ligger i linje med Migrationsverkets prognoser, som gör bedömningen att det i juli kan komma att ha anlänt 76 000 skyddssökande.
Det är bland annat därför som det är av vikt att det svenska mottagandet inte bara är humant och välkomnande, utan också genomtänkt, välorganiserat och effektivt.
Dessa människor har med ytterst kort varsel lämnat sina hem och sina liv, och står alla inför olika svårigheter och olika grader och behov av hjälp.
Många av dem är barn, och för dem är bland det allra viktigaste att de snart får tillgång till en organiserad och kvalitativ skolgång – men även bland de vuxna finns det de som kommer att behöva stöd och vägledning för att Sverige för dem verkligen ska bli den fristad och den trygga plats som de söker.
Det är ett sorgligt faktum att människor – och det gäller i synnerhet kvinnor och väldigt unga – som har drivits ifrån sin trygghet och sitt hem är extra utsatta, och att det alltid kommer att finnas människor som söker profitera på deras utsatthet.
Den andra sidan av myntet är att en stor mängd anländande flyktingar till en och samma plats också leder till svårigheter för det mottagande samhället.
Om alla de ukrainska flyktingarna som ryms i prognosen skulle komma tillsammans, skulle de utgöra en medelstor svensk stad. Det gör att varken skolor, kommunal service eller boenden just nu är dimensionerade för att ta emot dem.
Det är därför som de åtgärder som migrationsminister Ygeman presenterade vilar på tre olika, men precis lika viktiga ben.
Det ena är administrativt, och handlar om att Migrationsverket på rekordtid har skalat upp sin förmåga att ta emot ansökningar från de ukrainska flyktingarna. I början av krisen låg kapaciteten på 30 om dagen – idag ligger den på runt 2 000.
Snart kommer också möjligheten att registrerar sig digitalt att öppnas – och det är viktigt, eftersom det bara är genom registrering och räkning som vi kan få en överblick över vilka åtgärder som faktiskt behöver vidtas.
Det andra benet är organisatoriskt, och handlar om att regeringen vill lagstifta för att fördela flyktingarna mellan landets olika kommuner. Det är en lärdom från flyktingkrisen 2015, då vissa delar av landet stod för en oproportionerligt stor del av mottagande, något som också blev till förfång för integrationen.
Det tredje och sista benet är ekonomiskt, och handlar om ett tillskott på nästan tio miljarder från regeringens sida. Pengarna ska gå till migrationsverket och kommunerna, och betala allt från dagersättning till boende och skolor.
Enligt regeringens förslag till vårändringsbudgeten ska stora delar av dem kunna hämtas från biståndsbudgeten, och så inte behöva belasta de övriga statsfinanserna.
Ur ett globalt perspektiv är det naturligtvis långt ifrån optimalt – men just nu är faktiskt ett bra och välorganiserat mottagande av flyktingarna från Ukraina det bästa biståndet som Sverige kan ge.
Tillsammans ger det bilden av att ett land som är både villigt och kapabelt att leva upp till sina humanitära åtaganden, som varken tvekar eller dividerar utan kavlar upp armarna och gör det som behövs.
I en orolig tid kan Sverige vara en plats som är säker och trygg – och det är något vi alla kan vara både stolta över och tacksamma för.