Ni vet hur alla tävlings- och realityprogram på tv är. Det är uppbyggd stämning, de mest ointressanta diskussioner blir spännande, och det finns alltid ett inslag av överraskning när en röstas ut eller om ens favorit ska vinna.
Allt det där är ju egentligen produktion. Det är kameravinklar, vad som klipps bort och vad som får vara med. Det är musiken man lägger på för att få effekt, samt formatet i sin helhet. Det vet ju alla, men ändå kan vi känna så mycket inför dessa program.
Ett program som det nu kommit tre avsnitt av (det fjärde kommer imorgon) är Bryssel Calling på SVT. Och efter att ha sett min beskärda del av reality-program men också efter att ha besökt europaparlamentet minst en gång om året i vuxen ålder, kan jag inte låta bli att förbryllas av produktionens makalösa arbete.
Jag är ju som bekant socialdemokrat, så naturligtvis kan jag tycka att politiker som Sara Skyttedal (KD) förskönas en aning. Men vore jag helt opolitiskt färgad, eller rentav helt ointresserad av politik, skulle jag ändå finna det här programmet intressant och underhållande. Det är en bedrift av SVT att lyckas med det.
Serien följer fyra svenska Europaparlamentariker. Jytte Guteland (S), Fredrick Federley (C), Alice Bah Kuhnke (MP) och Sara Skyttedal (KD). Bryssel Calling började spelas in efter valet 2019 (med andra ord innan coronan kom) och programmet ger en bild av hur arbetet i EU faktiskt fungerar.
Förhandlingar, omröstningar, svårigheten att hitta rätt i byggnaden. Allt är med. Och hela tiden lyckas programmet hålla en intresserad av vad som händer i det, vilket man får erkänna ändå är svårare att åstadkomma när det handlar om politik i EU än om vem som ska få vara kvar på Farmen, liksom.
Svenskarna i europaparlamentet har väldigt lite med varandra att göra i det dagliga arbetet. Precis som i riksdagen samarbetar man med de som kommer från samma parti som en själv, inte de som är från samma område geografiskt. Därför finns partigrupperna i parlamentet, och inom dessa är det hård konkurrens för att hamna på olika positioner.
Guteland har flyttat med hela sin familj till Bryssel och står vid en busshållplats på väg till förskolan med telefonen i hand för att se om hon hamnat i de utskott hon vill. Federley tampas med interna strider inom sin egna partigrupp. Allt är bråttom, samtidigt som allt också måste ske med största noggrannhet. När Skyttedal förbereder sig inför en omröstning blir hon påmind av kollegor om hur hårt partigruppen straffar någon som röstat fel. Det är på riktigt spännande.
SVT tar med Bryssel Calling ett folkbildande ansvar. I Sverige har vi alltid lägre valdeltagande i valen till Europaparlamentet än vad vi har vid riksdagsvalen. Och gissningsvis beror det mycket på folks okunskap, det vittnar åtminstone mina egna vänner om. Därför är det så viktigt att journalistiken tar sitt ansvar och ibland behövs till och med underhållande inslag för att vi ska engagera oss.
Så, om du inte har något att göra på söndag och redan sett veckans alla avsnitt av Paradise Hotel, är inte Bryssel Calling en dålig idé att sätta på. Förhoppningsvis lär du dig någonting, men över allt är det också underhållande. Vilket varken medias rapportering eller SO-lektionerna i skolan tidigare lyckats få EU att bli.