Paludan, dansken som satte igång hela cirkusen i Sverige, visade sig ha fått sitt demonstrationstillstånd betalat av SD-profilen Chang Frick. Frick som har väl kända kopplingar till Ryssland och får anses utgöra en del av den ryska påverkansoperationen i Sverige. Han har av en amerikansk tankesmedja stämplats som rysk spion.
Säpo beskriver att de största terrorhoten i Sverige härrör från högerextremistiska och islamistiska miljöer. Två miljöer som behöver varandra för sin fortsatta existens, som lever av sitt ömsesidiga hat mot den andre.
Allt SD:s företrädare gör har som syfte att utmåla islam och muslimer till det stora samhällsproblemet. För Sverigedemokraterna var det tidigare judendomen och judar som utgjorde det stora hotet, det var inte allför länge sedan för övrigt, när Jimmie Åkesson gick med i partiet på 90-talet präglades SD fortfarande av nazism och företräddes av en partiledare som varit uttalad nazist.
Det största partiet i Sveriges regeringsunderlag agerar alltså på ett sätt som skadar svensk säkerhets- och utrikespolitik och som ökar risken för att svenska medborgare ska drabbas av terrordåd. Många har kallat deras agerande för omdömeslöst. Det är det inte, de vet precis vad de gör, det är en del av deras taktik för att öka sitt politiska stöd. De sätter egna partiintressen före nationens intressen.
På den andra kanten finns partiet Nyans och dess partiledare Mikail Yüksel, ett islamistiskt och populistiskt parti som i viss mån tillämpar samma metoder som SD och andra extrema partier, bland annat med spridningen av desinformation mot socialtjänsten, den så kallade LVU-kampanjen. En propgandakampanj mot svenska myndigheter som påstår att samhället omhändertar muslimska barn utan rättslig grund.
Ett exempel på hur beroende de är av varandra är att SD-politikern Ted Ekeroth under valrörelsen planerade en debatt mellan Nyans partiledare Mikail Yüksel och provokatören Rasmus Paludan. De är varandras drömmotståndare och vill använda den andre till att ytterligare polarisera svensk politik.
Den här utvecklingen är naturligtvis ett stort problem, inte minst för Sveriges Nato-process. Det större problemet är konsekvenserna det får för vår demokrati då enskilda provokatörer missbrukar vår yttrandfrihet, antingen med rysk finansiering eller med finansiering från extrema politiska rörelser, som SD eller Nyans.
Försvårande är naturligtvis regeringens tystnad och brist på avståndstagande mot framför allt SD och deras företrädare. Tystnaden förklaras av munkavelparagrafen i Tidöavtalet för kritik mot SD men som samtidigt lämnar fritt för SD att kritisera den regering som de möjliggör. Tystnaden från regeringen visar med all tydlighet att de prioriterar makt och ämbeten framför våra medborgares trygghet och säkerhet, vår yttrandefrihet och demokrati och för den delen vårt Nato-medlemskap.