Jag funderar mycket kring försöken att förenkla och förvandla svåra saker till enkla slagord. Och på vem som har ansvaret för att inte alltid stanna till kring det som låter rimligt vid ett första påseende utan sätta det i sin kontext och fundera om det där var så bra. Ansvaret att inte låta sig luras att vara en nyttig idiot som säger det som någon annan vill ska sägas.
Som när kvinnor misshandlas och någon säger att det där är ju invandringens fel. Jäkla islamister, liksom. Och så skulle det ju kunna vara, jag menar – vi ställer ju allting mot invandring idag och är det inte så att Sverige vore tryggare om inte okända människor kom hit? Fast när man bryter ner påståendet och funderar på hur misshandel av kvinnor går till så är ju den största gemensamma nämnaren att det är män som gör det. Inte alla män, men det är män och oavsett var de är födda. Den andel kvinnor som misshandlar är inte ett dugg bättre, men räknar man på det så är det just män vi ska prata om.
Eller som när någon tragiskt nog blir skjuten till döds. Då finns det också en hel drös med belackare som genast pekar åt ett enda håll och kräver åtgärder som ska vidtas omgående. Fast när man bryter ner våldsbrott i dess beståndsdelar så ser man att nästan allt dödligt våld är självmord. År 2019 dog totalt 1380 personer av dödligt våld och 92% var självmord. Då inser man att det inte räcker att bara rikta in sig på de där åtta procenten. Vi måste försöka göra mycket, mycket mer för de människor som inte vill leva längre.
Alla brott måste motarbetas. Men ibland är det att satsa på barnen, uppväxten, skolan, civilsamhället. Ett förebyggande arbete. Det som inte ger några effekter på ett par veckor men som kan innebära skillnaden mellan liv och död på lång sikt. Att bli sedd. Att ha förebilder som varken slår eller skjuter. Att lära sig att livet är ganska komplicerat och också att förstå att det där som lät så rimligt kanske egentligen inte var så bra.
Och då vore det ju rimligt att vi pratade mer om just sånt. Hur samhället ska hållas ihop. Att skolan är bland det viktigaste vi har. Att lösningen kanske inte är marknadens villkor och att köpa och sälja. För hur enkelt man än försöker beskriva sakernas ordning så är politik ett hantverk som kräver träning. Både när det gäller hur man får saker och ting gjorda och när det gäller att stå emot och inte bara hålla på med sånt där som kanske låter rimligt men som inte alls är det. Och sanningen är att de som skriker högst och förenklar mest nästan alltid har fel. Så hur vore det om vi slutade att lyssna på dem?