Jag har haft samma e-postleverantör sedan jag skaffade min första mejl i slutet av 1990-talet. Ibland har jag rensat bort meddelanden, filer och foton för att öka utrymmet. Alla rekommenderade säkerhetsfunktioner är på och det har hela vägen känts tryggt. Har någon fiffig hacker tagit sig in är det inget som har märkts. Därför blev paniken extra stor när jag efter 25 år fick kontot avstängt. Kontot bryter mot regler hette det. Exakt vad och hur framgick inte. Jag hade agerat precis som vanligt så frågetecknen hopade sig.
Tror ni det fanns någon riktig människa att ringa eller mejla, förlåt chatta med? Företags supportavdelningar är ju numera en människofientlig verksamhet. Och har chattrobotarnas förslag på problem och lösning någonsin stämt exakt med det man själv råkat ut för? Märk väl att detta är ETT konto med ett lösenord. Nuförtiden har de flesta femtielva konton kopplade till allt möjligt viktigt i livet. Lösenord och koder behöver bli mer komplicerade och bytas ut oftare. Hur orkar folk utan att sakta gå sönder eller kasta ut datorn genom fönstret?
Häng med på en resa i samtiden på 24 timmar med stängt konto:
Första timmarna
Men vafan, varför kan jag läsa mejl men inte skicka? Följer instruktionerna och verifierar kontot via en kod per sms. Nu är det löst, enkelt. Jag är ändå digitalt funktionell. Ingen ska stänga ner mitt konto bara sådär. Men icke, jag hamnar i en mardrömslik loop där varje försök till att mejla kräver ny verifikation. Tills slut tar sms-koderna slut. Vänta en vecka påpekar systemet syrligt. Absolut ingenting i supporten eller på google ger någon ledtråd i hur man löser det här. Försöker trösta mig själv i att välja mellan pest eller kolera så är det iallafall bättre att inte missa några inkommande mejl. Att höra av sig till folk är ju möjligt på andra sätt. Gör annat och glömmer bort problemet ett tag.
Tolv timmar
Mörka tankar kommer och paniken närmar sig. Är det verkligen säkert att jag får alla inkommande mejl ändå? Tänk om det just idag när allt krånglar så djävulskt kommer det där mejlet som man bara får en gång i livet? Och så försvinner det in i något slags evigt stängt e-post-helvete där ingen kan se? Letar trevande vidare efter hjälp som faktiskt kan fixa skiten. Fantiserar om att nu kanske lösningen är nära för att allt visade sig vara ett stort missförstånd. Det var ju inte mitt konto som hade brutit mot reglementet. Robotarna har säkert sett till att det går att mejla nu. Gör därför ett sista försök. Då brakar allt samman och kontot stängs ner helt och fullt. Det är kört. Ett kvartssekel personlig historik är borta. Som att slänga alla biljetter, fotoalbum och gamla brev av papper på soptippen.
24 timmar
Stressen gör att jag inte tänker rationellt. Klart folk drabbas av värre saker i sin vardag, men det här visar hur beroende jag är av min e-post. Den bara måste funka. Känslan av att vara utestängd från omvärlden ökar. Tills jag ser det finstilta. Man behöver inte använda samma mobilnummer för att få den där viktiga koden. Jag som var så nitiskt ärlig och typisk svenskt transparant. Testar ett annat nummer och vips. Dörren öppnas och jag är välkommen tillbaka till mitt konto. Det både går att ta emot mejl och skicka själv.
Vår digitala värld är mestadels fantastisk men också sårbar. I händerna på robotar räcker det med lite strul för att tappa det helt.