På behörigt avstånd från verkligheten

Nuförtiden har reklammakarna blivit väldigt skickliga. Det räcker inte längre med att visa upp produkten och förklara hur mycket bättre än konkurrenternas den är – för att slå igenom bruset behöver de göra en egen produkt, som är så bra att folk ska kunna titta på den och komma ihåg den enbart för reklamens skull. 
Målet för dem alla är detsamma – att bli en snackis eller någonting ”viralt” som inte behöver köpa sig till utrymme, utan sprids från mun till mun och i länkar som folk gör alldeles frivilligt och gratis.
Det gäller åtminstone vissa reklamer – för på politikens område är det allra mesta ungefär som det alltid har varit. Från valaffischerna stirrar de rakt på en i somriga kläder, och ser ut att säga någonting lagom bra som alla kan hålla med om.
Det hela är nästan komiskt – och när man promenerar förbi en lång rad av dem är det inte utan att man kan undra vad det egentligen vi har att välja på; alla verkar ju vara överens om att vi bara ska få det så himla bra i framtiden.
På den här punkten är jag kanske inte helt opartisk – men för mig är det Ulf Kristersson som har tagit priset för valrörelsens mest komiska affischer.
På en har de färgat partiets logotyp grön, medan Kristersson själv sitter med en hund i skogen i en grön skärmmössa och texten skriker: ”Nu får vi ordning på klimatet.”
Exakt vad det innebär att ”få ordning på” klimatet är förstås inte glasklart – men så mycket vet jag om både klimatet och arbetet för att rädda det, att de har väldigt lite med mysiga och avslappnade skogspromenader att göra.
På samma sätt är det med en annan, som bär budskapet ”Nu får vi ordning på jobben.” På den står Ulf på en stege och målar räcket på vad som tycks vara en sommarstuga, med en spade strategiskt lutade emot stegen. Kanske ska han börja gräva sen.
Det är högst oklart vad det ska göra för den svenska arbetsmarknaden och för alla svenska löntagare att Ulf Kristersson fixar och donar på sin sommarstuga – kanske är det bara ett sätt att låta bli att säga att man vill skära i A-kassan. 
Eller kanske säger det faktiskt någonting om Moderaterna som parti att fixa med sommarstugan är det allra första de kommer att tänka på när någon säger ”arbete.” 
Det är i så fall en röst som kommer från en plats väldigt långt ifrån verkligheten för de allra flesta svenska väljare – och på den här punkten finns det faktiskt också ett allvarligt problem. 
Moderaterna har nämligen konsekvent fört en valkampanj som konsekvent skarvar med sanning eller rentav ljuger. 
De ljuger om att Socialdemokraterna vill återinföra fastighetsskatten och om att det var regeringen som lade ner kärnkraften – och det märkliga med det är att de ju faktiskt inte borde behöva göra så. 
Sverige har nämligen allvarliga samhällsproblem att ta tag i och gudarna ska veta att allt inte alltid har blivit som man skulle ha önskat det. Men varför väljer då Moderaterna att slåss mot väderkvarnar, i stället för att föra en kampanj om verkliga problem?
Kan det verkligen vara så illa ställt att de efter alla dessa år i opposition fortfarande inte har kunnat hitta egna och konstruktiva lösningar på de svenska samhällsproblemen, och i stället bara försöker hitta en ny reklam och förpackning för sin gamla vanliga politik?
Det vore i så fall synd. För om det är någonting en regering behöver så är det en pigg och allvarligt menande opposition, som erbjuder någonting annat än fiktiva lösningar på inbillade problem. 
Det hade vi behövt de senaste åtta åren, och det kommer att behövas efter höstens val också.