Jag läser om läraren som får ett avgångsvederlag för att avsluta en tvist som handlar om vad hen gjorde på sidan av jobbet, istället för att ta det till domstol. Jag riskerar att låta raljant och vi vet inte om arbetsgivaren drog det hela för långt, men grejen är att hennes argument för varför hon tycker att arbetsgivaren gör fel gnager lite i magen på mig. Hon ser kommunens agerande som ”fruktansvärt odemokratiskt”. Och det behövs det pratas om.
Det har gått lite inflation i att använda argumentet ”odemokratiskt” när man har kritiska synpunkter på samhället. Självklart händer det ibland att arbetsgivaren gör fel, fattar ett beslut som saknar grund eller utsätter en arbetstagare för en felaktig behandling. Sådant ska rättas till och man måste försöka lära sig av det som har hänt – låt oss inte argumentera om det, det borde vara självklart. Men om en elev i åttonde klass inte vill ha matte just när mattelektionen infaller, eller kanske inte överhuvudtaget, så är det inget man röstar om. Lärarens och rektors ord gäller, och skolplikten, som stipuleras i skollagen. Om du begär ut ett antal mail från en kommunal tjänsteman och mailen till största delen varken är en allmän eller en offentlig handling, så är det inte odemokratiskt att neka. Lagen gäller, offentlighetsprincipen innebär rättigheter men pekar också ganska tydligt ut vad man inte har rätt att ta del av. Om du snackar skit om din granne på sociala media och blir åthutad så hjälper det inte att du kommer dragande med yttrandefrihet och demokrati till ditt försvar. Rätten att yttra dig innebär inte att du har rätt att förtala och förolämpa någon och lagen säger egentligen att du har rätt att säga det du vill när du har med en offentlig inrättning att göra.
Demokrati är nånting helt annat än att var och en får göra som den vill. Demokrati är sättet vi använder för att tillsätta ett styre i landet. Det är ingen perfekt uppfinning, men det är det bästa vi har. Du lägger din röst vid allmänna val, alla partier som vill får ställa upp och ingen som ställer upp i valet ska riskeras att kastas i fängelse för att de tycker annorlunda än den eller de som vann. Samtidigt är demokrati är också ett förhållningssätt som har med människors lika värde att göra.
Om du jobbar som lärare och på fritiden sprider nazistisk dynga blir det komplicerat. När på dygnet är du anställd och när är du bara dig själv och har rätt att göra lite som du tycker? Finns det ens någon tid på dygnet när du kan göra precis som du vill? Det är svårt att säga att ingen får sprida nazistisk propaganda, om det inte är Hets mot Folkgrupp, som är olagligt, men eftersom just nazism i sitt uttryck visat sig stå ganska långt från principerna om de mänskliga rättigheterna så har jag en viss förståelse för varför arbetsgivaren i det här fallet gjort som man gjort. Men jag vet inte om jag har rätt, rent juridiskt.
Man kan ha olika synpunkter på om förhållningssättet mellan arbetsgivare och arbetstagare följer lagar och avtal – det har vi ju rätt ofta och det prövas ibland – ganska ofta faktiskt. Men frågan är om man som arbetstagare kan använda sig av argumentet att arbetsgivaren betett sig fruktansvärt odemokratiskt när de leder och styr en verksamhet och också drar gränser för vilka värderingar som ska gälla när man utför sitt arbete? En arbetsplats är ingen demokrati även om den är offentlig. Det talar vi lite för sällan om.
God Jul!