Om att vara lika eller olika?

"Jag tror att blandningen av människor är grunden för ett attraktivt samhälle", skriver Britta Flinkfeldt.

En del kommuner har ett stort universitetssjukhus inom sina gränser.

En del kommuner har ett stort universitetssjukhus inom sina gränser.

Foto: Erik Svensson/TT

Krönika2022-05-21 05:00
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Jag fascineras ofta av hur olika förutsättningar kommuner har. Till del är de geografibundna – var kommunen ligger i förhållande till andra och hur stor eller liten kommunens yta är. En annan faktor är hur mycket pengar som invånarna i kommunen tjänar, dvs skattekraften eller underlaget som kommunen tar ut skatt på. En tredje faktor är hur mycket offentliga arbetstillfällen som finns i kommunen, och vad det beror på – en del kommuner har ett stort region- eller universitetssjukhus inom sina gränser, en annan härbärgerar många statliga myndigheter och bolag. En fjärde faktor är hur många företag, eller snarare hur många de anställer, som finns i kommunen och också vad det beror på – kanske var råvarorna är placerade eller transportlederna för att flytta på råvaror, eller ibland var människorna som ska producera tjänsterna som företaget säljer har valt att bo – för där rätt utbildad arbetskraft finns är det intressant att etablera sig.

Grundförutsättningarna ser olika ut. En annan sak är förmågan att själv både vilja och kunna ändra de förutsättningar som råder. En kommun med många invånare som förvärvsarbetar har bra förutsättningar för att ha råd att anställa personal som får till uppgift att jobba med de här frågorna. En liten, fattig kommun har inte samma förutsättningar. Man behöver ha ramar och struktur klart för sig, vad är det som påverkar vad, vad är det viktigast att vi försöker rucka på för att få störst effekt, vad ska vi helt enkelt strunta i att försöka förändra givet de resurser vi har? Effekten av förändringar som man gör behöver inte heller börja visa sig på en gång, ibland är det först på 10 års sikt som resultaten börjar synas – och då har de flesta redan glömt att det var ett aktivt val man gjorde, att det fanns någon som ville nånting och drev igenom ett beslut för att uppnå något.

Låt mig ta ett exempel. Högre utbildning. Varför i hela friden är det viktigt? Har vi inte klarat oss rätt bra under rätt lång tid och varit ganska tillfreds med livet även om just vår kommun inte har så många med akademisk examen? Är det inte lite elitistiskt att hålla på och försöka förändra den strukturen? Är det något fel på den övriga befolkningen kanske? Duger inte de? Jo. Alla människor duger. Men som med nästan allting annat så kan en blandning vara mer eller mindre optimal. En bredare blandning av människor där just eftergymnasial utbildning mäts visar sig hänga ihop med att folkhälsan också är bättre. Och tillväxten. Har man då råd, som kommunledning, att strunta i att jobba för att öka andelen människor med mera utbildning? Nej, det vore ju att försämra förutsättningarna för alla.

Just människoblandningen tror jag också är grunden för ett attraktivt samhälle. Ett samhälle med en samling likatänkande personer, med samma sorts sexualitet, samma religion, samma hudfärg, samma smak för mat och musik, som klär sig likadant och som kanske – hemska tanke – tittar snett på alla som till äventyrs inte är som dom – det är ett samhälle där inte många nya tankar tänks, ett samhälle som går bakåt. Vem vill i förlängningen flytta dit? Den enda faktorn jag kan tänka mig där jag önskar mera likheter istället för färre – den handlar om just kommunernas förutsättningar. För nog vore det lite enklare att få jobba med att skapa ett spännande innehåll och en spännande livsmiljö om det rådde lite mer lika förutsättningar mellan oss. Lite större fördelning av gracerna helt enkelt!