Jag skulle bara springa in på affären, helt kort, och rundade skeppet mot riskakorna i ganska hög fart. Framför mig stod ett äldre par och pratade med killen som höll på att fylla på varor. Han var svart. Det jag hann höra var att den äldre mannen log mot den yngre och antagligen ville låta trevlig och välkomnande när han sa: i landet du kommer ifrån DÄR kan man spela trummor, va? Den yngre killen log tillbaka och sa nånting som jag inte hörde och den äldre herren tog sats för att fortsätta.
Det är krångligt, det där med rasism. Många mitt ibland oss bedyrar att ”jag är ju inte rasist, men…” och så kommer det: ”De där utlänningarna, de slår ju sina kvinnor”. Eller ”Flyktingpojkarna har ju lite svårt att passa tider, det ser man ju när de är på väg till skolan”. När debatten på sociala media ifrågasätter och undrar vad i helsike hen just sa så kliver nån annan in till försvar. ”Nej, inte är han rasist, hans flickvän är ju mörk i skinnet”. Åsikter och föreställningar blandas friskt men alla vill ju vara politiskt korrekta, akta sig från att säga n-ordet, och de allra flesta vill inte höra talas om att de skulle ha rasistiska åsikter. Men vad är du då? Om du tror att vissa egenskaper hör ihop med en viss hudfärg? Då är du ju rasist även om du i grunden gillar personen i fråga.
Ordet Rasism dök upp i svenskan på 30-talet och enligt ordboken är det en politisk eller social åskådning som, i enlighet med vissa långtgående rasteorier, kraftigt betonar rasens betydelse för samhället eller strävan att hålla den egna rasen fri från inblandning av främmande raser. Och i så mån har kanske de allra flesta rätt i att de inte är i närheten av att vara rasister. Inte strävar de efter att hålla den (oftast) vita rasen fri från inblandning av andra färger – de har ju bara välgrundade åsikter om hur andra grupper av människor egentligen ÄR! På wikipedia kan man läsa att rasism är när man gör det till biologi att dela upp människan i olika raser med karakteristiska egenskaper, personlighetsdrag, intelligens, moraliska kvalitéer eller kulturella beteenden. Och nu börjar vi närma oss det som min mage reagerar på i affären. Den som har rasistiska åsikter menar alltså att det syns utanpå hurdan en människa är. Som att en svart man naturligtvis kan spela trumma. Eller att en ung kille som ser ut att komma från mellanöstern kommer att komma försent till skolan. Eller att en brun mamma skulle slarva med maten till sina barn. Och alldeles snart är vi inne i att vissa raser är lite bättre, lite mer moraliskt högtstående eller intelligentare, och lätt är det hänt att det då naturligtvis borde vara så att de där, de som ändå är lite dummare än vi, borde ha de lite sämre jobben, de som innebär att passa upp på oss andra, vi som är smartare och tror på rätt gud. Och sen är det kört.
Precis så går det. När man inte fattat vad rasism är, inte funderar över vad man själv säger eller om det var så intelligent, eller tillåter sig själv att tycka att man kan klappa andra lite på huvudet, lite överseende så där, och vara tillåtande och välkomnande så länge de som kommer hit sköter sig. Men akta dig om en enda invandrare visar sig bära sig åt som grannens bortskämda pojk, strunta i skolan och dricka mellanöl och skrämma skiten ur folk med sin epatraktor utan ljuddämpare. Då har man skaffat bevis för att de ska bort härifrån, nu, hela högen. För man vet ju hur de är!