Hur hanterar kommunerna detta? Hur hanterar staten det? Hur beskrivs och skildras Norrland i media och politik? Kommer kommunerna att kunna attrahera tillräcklig inflyttning? Vilka är drivkrafterna för investeringarna och kan de jämföras med tidigare industrialiseringsvågor?
Det är några av frågorna forskarna ska försöka svara på under de sju åren. Viktiga frågor och ett angeläget forskningsprojekt. Forskarnas ambition är att resultaten ska ha stor relevans för alla aktörer som arbetar för att skapa en hållbar framtid i norra Sverige.
Den gröna omställningen, som utgör det bärande argumentet för den omfattande nyindustraliseringen som nu sker, kommer att innebära stora möjligheter men också stora konsekvenser för både samhället, den regionala ekonomin, natur och miljö i norra Sverige. I den samhällsomvandling som nu inletts blir det därför otroligt viktigt med oberoende forskning och pålästa regionpolitiker.
Att just bilden, eller föreställningarna, om Norrland, norra Sverige, är i brännpunkten på nytt är att Teg Publishing väljer att återpublicera idéhistorikern Sverker Sörlins avhandling Framtidslandet från 1988. Jag har själv många gånger gått tillbaka till boken under åren jag debatterade Sveriges ohållbara mineralpolitik och bilden av Norrland. Det är nog få forskare förunnat att ens avhandling är fortsatt lika aktuell 35 år efter publiceringen.
Bara att säga namnet Norrland väcker känslor. Hur kan det komma sig att ett namn kan väcka så otroligt många känslor, fördomar, bilder?
Vad kan vara lämpligare att börja med än att gräva i namnet Norrland och dess historia. Första gången som det uppträder i historiska källor i någon form är 1329. I ett kungligt brev utfärdat av kung Karl Knutsson år 1435 berättar han att han låtit bud utgå till Hälsingland och ”annorstädes i Norrlanden”.
Här omtalas alltså inte ETT Norrland utan ”Norrlanden”. Flertal. Det är vanligt i skriftliga källor åtminstone fram till sent 1500-tal. Begreppet omfattar även finska Österbotten under lång tid. Det är tydligt att namnet uppkommit som ett svepande namn på de nordliga områdena, ett namn med utgångspunkt från en kungamakt i söder som då hade väldigt lite kunskap om de väldiga landområdena i norr som man gjorde anspråk på överhet över.
Det är kanske det som gör att så många, i likhet med mig, blir smått irriterad när man blir kallad för norrlänning, att ens hem och person blir reducerad till ett diffust nordligt landområde som vi som bor här vet utgör 2/3 av landets yta och som har en sådan otrolig mångfald av människor, kultur och historia och som återigen utgör ”framtidslandet” som ska möjliggöra Sveriges gröna omställning.
Än en gång är det naturresurserna här som ska förverkliga det nya Sverige, senaste gången byggde de folkhemmet och den moderna välfärdsstaten. Nu ska det gröna, hållbara Sverige byggas med ”norrländska” naturresurser, energi och industri.
Den här gången hoppas jag bara att vi som bor och lever här faktiskt också får ett större inflytande på utvecklingen än de tidigare industrialiseringarna och inte bara får utgöra en kuliss och spegel för det nationella narrativet om det gröna, hållbara Sverige.