Lukas Moodyssons succéfilm Tillsammans från år 2000 har fått sin uppföljare. I Tillsammans 99 får man följa samma gäng 24 år senare. Kollektivet de delade på 1970-talet passade fint in då. Alla tidstypiska detaljer fanns med. Gränsöverskridande relationer. Strikt och samtidigt flummig barnuppfostran utifrån den rätta vänsterläran. Utmaningar att hålla sams och ibland svårt att leva upp till de starka idealen i vardagen. Fantastisk scenografi i allt från telefon till överkast och kläder.
Hög igenkänning för alla som var en del av sådana här storfamiljer och miljöer. Både skratt och förmodligen en hel del ångestfyllda minnen. Hur tänkte man? Trodde man verkligen att världen var så svart och vit? I kollektiven bodde också dem som sket i det solidariskt uppdelade ansvaret. Alltid var det någon som bara gled med och festade för jämnan. Många gånger en man.
I Tillsammans 99 är det inte lika muntert. Kollektivet har visserligen överlevt 90-talet men med bara två medlemmar kvar. Världens snällaste Göran och Klasse som väver trasmattor. Båda är vid det här laget rätt trötta på varann. På en överraskningsfest för Göran på hans födelsedag återförenas alla för en kväll. Mycket har hänt sedan sist. Någon är framgångsrik författare, en annan åker ut och in på psyket. En man som dyker upp känner de andra inte igen.
Drömmarna och de politiska idealen lever kvar i allra högsta grad för Göran och Klasse. Det är som att kliva in i en tidsmaskin. Även om kollektivet numera huserar i ett mindre hus i ett modest villaområde i en småstad. Under ett dygn pendlar gänget mellan glädje, tårar, kärlek och bråk. Olle Sarri spelar rollen som Erik. En överklasskille som mörkade sin bakgrund i första filmen för att passa in men sågar sönder socialismen i småbitar nu. Andra karaktärer romantiserar hellre tiden tillsammans.
Dagens Nato-motståndare hade passat perfekt in i Tillsammans-kollektivet. Vilken ultimat plats och gemenskap för dem. De är inte många. Men de som offentligt säger nej till att Sverige ska gå med i försvarsalliansen har ändå en imponerande envishet. Trots krig i Europa sedan snart två år och ett väldigt osäkert omvärldsläge vägrar de ändra åsikt. Ibland känns det säkert tryggt att hålla fast vid gårdagens strider. Som en gammal nallebjörn, något man känner igen. Passade det för 50 år sen funkar det säkert idag med.
Tidigare försvarsminister Peter Hultqvist lovade på Socialdemokraternas partikongress hösten 2021 att han aldrig skulle medverka till ett svenskt Nato-medlemskap. Något som möttes av stora applåder från den samlade partitoppen. Ett halvår senare var omsvängningen ett faktum. Han har blivit hånad och ifrågasatt många gånger för sin spiksäkra hållning så kort inpå att Sverige sedan ansökte om medlemskap i Nato. Må så vara, säkert tacksamma fniss i den politiska debatten. Men Peter Hultqvist och resten av den socialdemokratiska ledningen gjorde bara det alla tidigare motståndare borde ha gjort. Läget i omvärlden förändrades markant och då behövde man göra en ny analys. Ett ansvarsfullt beslut för Sverige. Det är självklart inte så att alla åsikter är skrivna i sten. Man måste alltid vara beredd att ompröva sin hållning när nya kort läggs fram på bordet.
Men Nato-motståndarna känner sig som mest hemma hos Göran och Klasse. I den åsiktsbubblan är allting precis som förr.