I lördags kammade Sverige hem sin sjätte seger i Eurovision Song Contest med bred marginal. Segermarginalen till andraplacerade Ryssland blev till slut sextiotvå poäng. Under inledningen av omröstningen låg Ryssland en bit före Sverige. I detta läge blev det uppenbart att musik och politik inte är två skilda världar, oavsett hur många gånger programledarna än poängterade att musik är till för att bygga broar mellan människor och länder. Varje gång som Ryssland kammade hem höga poäng hördes starka burop från publiken. När det i slutändan stod klart att det bara var Sverige som kunde utmana Ryssland började publiken högljutt skandera ”Sweden, Sweden, Sweden, Sweden” när de högre poängen skulle delas ut. Och varje gång Sverige fick högre poäng än ryssarna så var jublet öronbedövande i Wiener Stadthalle och lika höga var buropen när Polina Gagarinas Ryssland knappade in på Sverige.
Detta hade inte bara att göra med att Sverige var publikens favorit utan kanske mer med hur Putins Ryssland uppfattas av omvärlden. Det måste ha känts tufft för den skönsjungande Polina Gagarina att oförtjänt bära hela Rysslands politik på sina axlar där i greenroom i Wien. Nu blev tack och lov segermarginalen så stor att det nog inte var det politiska motståndet som blev avgörande till slut. Men det visar i alla fall att musik och politik påverkar varandra mer än man tror och kanske skulle vilja.
Det är inte första gången som det blir uppenbart att politik är en del av vardagen i Eurovision Song Contest. Historiskt sett har vi kunnat se många exempel på hur världspolitiken gett sig till känna och påverkat tävlingen på olika sätt. 1969 var det en hel del länder som valde att bojkotta Eurovision Song Contest eftersom finalen då hölls i det av den fascistiske Franco styrda Spanien. Sverige valde till slut, efter visst funderande, att ändå delta i tävlingen.
Ett annat exempel är den påverkan som konflikten mellan Grekland och Turkiet kring Cypern hade på tävlingen. Det var länge en utopi att de båda länderna skulle ge varandra poäng, och Turkiet ska vid något tillfälle till och med ha stört ut sändningarna under det grekiska framträdandet.
Även konflikten mellan Ryssland och Georgien fick Georgien att hoppa av tävlingen ett år sedan deras bidrag ”We don’t wanna put in” uppfattats som en protest mot Putin och därför inte tilläts tävla. Georgien vägrade byta bidrag och drog sig då ur tävlingen.
För tio år sedan var Libanon på väg att tävla i Eurovision Song Contest och hade till och med utsett sitt bidrag. När det sedan uppdagades att det på grund av libanesisk lagstiftning skulle bli omöjligt att sända det israeliska bidraget i tävlingen och EBU vägrade godkänna att de inte gjorde det så valde även libaneserna att dra sig ur tävlingen.
Att inte politik och musik skulle samspela förstår vi nog alla är nonsens. Som människor påverkas vi av det som händer i vår omgivning – oavsett om vi tycker att det är rätt eller fel. Jag kan inte heller tycka det är fel att man använder även musikens makt för att försöka förändra vår värld. Speciellt inte i Eurovisionsammanhang då hela syftet med Eurovision Song Contest var att föra länderna i Europa närmare varandra.