Under onsdagen meddelade Miljöpartiets språkrör Isabella Lövin att hon tänker lämna politiken. Hon har suttit i regeringen sedan 2014 och valdes till språkrör för sitt parti 2016. Hennes motivering till sitt beslut att lämna politiken är delvis att hon vill ha mer tid att umgås med familjen, och delvis för att hennes efterträdare ska hinna bli varm i kläderna inför valrörelsen 2022.

Miljöpartiet har haltat av och till egentligen sedan de kom in i regeringen 2014. Det finns någon slags hatkärlek mellan Miljöpartiet och Socialdemokraterna, då flera framträdande miljöpartister uttryckt att det finns en arrogans från sossar gentemot Miljöpartiet. Som en bossig storebror. Detta har antagligen spätts på ytterligare av att sitta i regering ihop.

Å andra sidan, ur ett socialdemokratiskt perspektiv, har Miljöpartiet alltid varit ett bra parti att ha med sig men att det varit ett förhållandevis ungt parti har gett MP lite fördelar. Det är som att S har behövt lära upp Miljöpartiet i hur man är ett regeringsparti, vilket självklart skapar irritation hos båda parter.

Nu har Miljöpartiet haft några år i regeringen, och de känns mer jämna men fortfarande ganska ointressanta. Det känns svårt för MP att komma fram, och få känner nog att det är partiet man tänker rösta på om man inte redan gjort det tidigare. När man tänker på regeringen tänker nog få på de miljöpartistiska ministrarna, Isabella Lövin inkluderat.

Men sanningen är att i slutändan behöver de båda regeringspartierna varandra, och därför är det viktigt även för S att Miljöpartiet lyckas hålla sig kvar i riksdagen efter nästa val, vilket är långt ifrån säkert. Hur det går för MP i valet kommer med säkerhet hänga till stor del på vem som blir Isabella Lövins efterträdare och hur väl MP som helhet lyckas komma fram.

Därför är det svårt att spå framtiden för detta parti. Vem ska efterträda Lövin och bli Per Bolunds parhäst inför valet 2022? Det finns ändå en del tänkbara kandidater. Alice Bah Kuhnke, tidigare kulturminister och numera europaparlamentariker. Åsa Lindhagen, jämställdhetsminister. Amanda Lind, kultur- och idrottsminister.

Bah Kuhnke hade antagligen varit ett bra alternativ. Hon är en person med karisma som folk vet vem det är. Kuhnke var dock var snabb att säga att hon inte är intresserad av att bli språkrör, men kanske kan hon bli övertygad?

Baserat på hur Miljöpartiet har bleknat i regeringsställning känns inte Lindhagen som det starkaste alternativet. Åsa Lindhagen är jämställdhetsminister, en roll som på många sätt kräver en stark röst (vilket rollen som språkrör också gör). Det har vi inte sett från Lindhagen än så länge.

Amanda Lind skulle antagligen göra ett ganska bra jobb. Som kultur- och idrottsminister har hon visat framfötterna och är rakt igenom en skarp politiker. Hon har dock blivit rejält kritiserad den senaste tiden, bland annat har komikern och kulturprofilen Jonas Gardell nyligen krävt hennes avgång på grund av hur kulturevenemang blivit lidande under corona.

I allmänhet är det ett problem att det blivit ett sådant stort personfokus i svensk politik. Det har blivit viktigare att partiledare är karismatiska med snabba kommentarer, än innehållet bakom orden och politiken. Men i Miljöpartiets fall är nog problemen både och. De har tappat bort sig i regeringsställning, och då krävs det en karismatisk ledare för att vända skutan.