Lyckligtvis händer det inte så ofta. Värre är det för Johan Pehrson, för honom är det måndag hela veckan. Han är sitt sämsta jag varje dag. Den här vandrande katastrofen är ett hot mot Liberalernas framtid.
Bill Murray spelar i 90-talsrullen Måndag hela veckan en sarkastisk och kaxig väderpresentatör som fastnar i en amerikansk håla. Han är på plats för att bevaka firandet av murmeldjursdagen, men överraskas av en snöstorm. Plötsligt inser han att han lever i en evig loop av samma hemska dag som upprepas varje morgon. Det här fortsätter tills han börjar visa människor respekt, blir ödmjuk och sätter andra före sig själv.
Filmmanuset är farligt likt Liberalernas partiledares liv, förutom att verklighetens slut fortfarande är höljt i dunkel. Johan Pehrsons provanställning har precis övergått i tillsvidaretjänst.
Liberalernas extra landsmöte förra helgen var eniga när de gav honom fortsatt förtroende. Nu är det nystart som gäller och den ska lägga grunden för Liberalernas återkomst i hela landet, kommenterar Pehrson själv i ett pressmeddelande. Det kan minst sagt behövas.
Liberalerna hör egentligen hemma i svensk politik, frågan är till vilket pris och med vilken relevans? Många socialliberaler slet sitt hår och protesterade högljutt när närmandet till SD började under Sabunis ledning. Men sedan blev det tyst, så stilla att till och med grand old lady Barbro Westerholm drog sig tillbaka. Hon skulle ändå lämna riksdagen efter valet och ville enbart fokusera på sin huvudfråga att bekämpa ålderismen.
Johan Pehrson bygger gärna sin persona som killen vid grillen. Problemet är att han både bränner sig på elden och ser suddigt i röken. Allt blir så snurrigt att även den mest påläste politiska reporter till slut inte förstår någonting.
En intervju kommer särskilt gå till historien. Det var när SVT i programmet Utfrågningen försökte få klarhet i hur Liberalerna såg på det obligatoriska skolvalet. Hur ska kösystemet egentligen se ut? Uppåt, neråt, alla i en pott, efter de andra eller kanske i klunga. Obegripliga svar och mer likt en sketch med Galenskaparna än en partiledare som enligt tradition har skolfrågan närmast hjärtat. Så har det fortsatt.
Senaste geggan han famlar runt i är en ursäktröra med SD. Inte ens här kan han vara tydlig och förlänger därför eländet i media i över en vecka. Avtal ska hållas och så länge Liberalerna väljer att vara Jimmie Åkessons knähund krävs lojalitet.
Hur man än anstränger sig och försöker snälltolka Pehrson är det omöjligt att hänga med. Och varför gör inte staben mer? Ska han klara sig som partiledare och göra Liberalerna väsentliga igen måste någon våga säga sanningen. Sådana här förvirrade framträdanden gång på gång håller inte. Han får inte åka oförberedd rakt in i snöstormen.
Bill Murray slipper till sist sin sämsta dag och den dörren kan öppnas på glänt även för Johan Pehrson. Släck grillen och ta fram den där seriösa sidan som ska finnas någonstans bakom tvångsskämtandet. Kapa det motsägelsefulla bandet med SD. Laget före jaget, en gnutta trovärdig sakpolitik på det och Liberalerna kanske faktiskt kan överleva bortom Tidöavtalet. Är de så pass kloka att det blir tack och adjö till den blåbruna regeringen i förtid så väntar Magdalena Andersson med öppna armar.