En gång dejtade jag en kille som inte var så bra på att höra av sig. Att han bara helt enkelt inte skulle vara särskilt intresserad passade inte min självbild. I stället förnekade jag det och försökte på ett sätt psykologiskt utreda de potentiella anledningarna till varför det kunde ta dagar innan han svarade på sms. Efter att jag engagerat min vän i denna utredning en gång för mycket fick hon skaka om mig och uttryckligen säga “Det börjar bli pinsamt nu. Han är inte intresserad av dig.”
Så kan det gå när man fått lillfingret. Då tar man inte bara hela handen, man lyckas mentalt inleda promenaden längs altargången. Detta är en situation jag tror många kan relatera till, och ingenting att skämmas över så länge man har en kompis som kan skaka en tillbaka till verkligheten. En sådan kompis verkar dock Nyamko Sabuni sakna.
Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni valde för ett par veckor sedan att gå ut med att hon ville ingå i en högerregering efter valet 2022. Detta gladde förstås många på högerkanten, eftersom Liberalerna lämnade samarbetet med Moderaterna för att istället samarbeta med Socialdemokraterna.
Varenda kotte som har någorlunda koll på svensk politik vet förstås att den högerregering Sabuni talar om skulle ledas av Moderaterna och att även Kristdemokraterna skulle ingår i den. De allra flesta vet också att en sådan regering aldrig kommer att komma till makten utan stöd av Sverigedemokraterna.
Detta vet även Sabuni. På frågan om huruvida Sverigedemokraterna skulle ha inflytande över en regering Sabuni i sådana fall sitter i säger hon nej. Men Liberalerna menar samtidigt att det går bra att samtala med Sverigedemokraterna om frågor där partierna redan är överens. Med andra ord inte ge Sverigedemokraterna någonting annat än saker som Liberalerna redan själva tycker. Jimmie Åkesson (SD) har dock svarat att SD inte kommer att släppa fram någon regering där de inte får inflytande.
Skulle då Moderaterna och Kristdemokraterna hellre hålla ihop med Liberalerna än med Sverigedemokraterna när denna uppenbara låsning finns? Nej. Sverigedemokraterna är ett mycket större parti än Liberalerna. Om M ska få till en regering räcker det inte med L och KD, de måste ha stöd av SD för att få majoritet i riksdagen. Liberalernas stöd, däremot, är en förbrukningsvara. För M kan L mycket väl få agera stödparti åt en M-ledd regering, förutsatt att L över huvudtaget kommer in i riksdagen. Opinionssiffrorna pekar inte precis på det.
Precis som jag och många andra som någon gång kärat ner oss i någon fantiserat om hur vårt liv ihop kommer att bli, har Sabuni kärat ner sig i en fantasin om hur hon ska kunna hamna i regeringsställning. Att killen jag var så förbaskat kär i knappt hörde av sig (och att regeringsalternativet som Sabuni vill ha i realiteten inte finns) är något man endast kan inse genom att en välvillig kompis upplyser en om den krassa sanningen.
Min kompis gjorde det för mig, för att hon ville att jag skulle gå vidare och vara lycklig. I fallet Nyamko Sabuni tar jag väl på mig den rollen då. Inte för att jag önskar Liberalerna lycka och framgång, snarare för att jag tycker det börjar bli tröttsamt att lyssna på Sabunis snack om det regeringsalternativ som aldrig någonsin kommer att finnas men som hon så övertygat talar om. Jag förstår om det inte passar Liberalernas självbild, men ingen vill ha L som samarbetspartner. Åtminstone inte på de villkor Sabuni drömmer om.