Sedan jag klev på som politisk redaktör på Piteå-Tidningen för två år sedan har det viktigaste för mig varit att sätta en egen prägel på ledarsidan. Lokal demokrati, engagerande och folkbildande är de ledord jag arbetat efter.
Ibland har jag hört folk muttra och kalla Piteå-Tidningen för sosseblaska. Jag, som själv vuxit upp i en stad med två tidningar vars ledarsidor är av olika politisk färg, tänker att det nog gjorde att fler förstod att nyhetssidorna inte påverkas av färgen på ledarsidan eftersom nyhetsinnehållet allt som oftast var detsamma för båda.
Det är inte mitt ansvar att förklara för läsarna att jag håller mig utanför nyhetsredaktionens arbete och att den enda sidan som har politisk färg i tidningen är just ledarsidan. Däremot är det viktigt för mig att inte heller ledarsidan ses på som en propagandaplattform för ett visst parti, just eftersom att PT:s faktiskt ofta är den enda ledarsidan folk i vårt spridningsområde tar del av på daglig basis.
Därför har jag varit noga med att slå vakt om ordet ”oberoende”. Ledarsidan är oberoende socialdemokratisk. Det innebär att jag inte behöver tycka, skriva, eller publicera något som går emot vad jag anser är rätt och riktigt, även om själva partiet Socialdemokraterna tycker annorlunda i frågan.
Det är också av den anledningen jag extremt sällan upplåtit plats åt heltidspolitiker på ledarsidan. Inte för att ett kommunalråd eller en riksdagsledamot inte kan skriva om intressanta saker, utan för att jag inte vill att någon som söker lokala röster i nästa val ska få ett utrymme i lokaltidningen som personer från andra partier inte får. Jag brukar ofta skriva att jag är socialdemokrat, men framför allt är jag demokrat. Sedan vill jag inte heller att läsarna ska tro att det sitter socialdemokratiska politiker och styr innehållet på ledarsidan. Det är det jag som gör. Punkt. Därför har den gränsen varit viktig för mig.
Med det sagt har inte alltid de skribenter som fått utrymme på ledarsidan haft lokal koppling. Jag har längtat efter att finna lokala, oberoende socialdemokratiska skribenter. När jag satt här på redaktionen i Piteå och funderade på det så fick jag höra att Britta Flinkfeldt i Arjeplog skulle avgå som kommunalråd.
Britta Flinkfeldt har varit en stark röst för norra Sveriges inland och små kommuner, och jag anser att hennes tankar om samhällets utmaningar och lösningar fortsatt behöver komma fram. Nu när hon inte längre är heltidspolitiker är jag glad att kunna presentera henne som ny krönikör på Piteå-Tidningens ledarsida.
En annan semi-nyhet på ledarsidan är Karina Cubilla. Piteå-Tidningens läsare fick bekanta sig med henne i våras, då hon gjorde praktik på ledarsidan. Cubilla är från södra Sverige, men jag är övertygad om att de veckor hon spenderade i Piteå gjort att hon har en ganska optimal blandning av norrbottenssyn och utifrånperspektiv.
Jag tycker att Piteå-Tidningens ledarsida är en riktigt bra ledarsida, utifrån värdeorden jag inledningsvis beskrev. Både högerpolitiker, sossar och partipolitiskt obundna personer har genom åren skrivit insändare och replikerat när jag skrivit något som de inte hållit med om. Och det gör mig glad. Det är poängen.
Lokal demokrati, engagerande och folkbildande. Det är vad jag eftersträvar både i ledarsidans arbete men även i det allmänna politiska samtalet. Därför känns det så kul att välkomna dessa två skribenter för att ytterligare vidga ledarsidans syn på vad som sker i politik och samhälle.