Det finns så mycket jag vill skriva, skriver, raderar, låter texten vila, skriver igen. När jag börjar har en kvinna som försvann dagen innan jul, hittats död. Mannen hon lämnat är misstänkt.
Har du någon gång känt så starkt inom dig att något är fel men ändå valt att tiga, för att ingen annan säger något? Det har jag. Jag har också sagt vad jag tycker och sedan backat, för att någon med mer auktoritet sagt emot. Första gången jag tjänstgjorde som ersättare i riksdagen tog jag upp att man borde kunna utöka användandet av fotboja för att begränsa män som slog – istället för kvinnorna.
Beskedet var tydligt – det kunde man inte. Modstulet gick jag tillbaka på min kammare, försökte få logik i det som sagts.
Det är mer än 10 år sedan.
Om jag skulle gå på enbart medierapportering skulle jag gissa att antalet som dör i gängrelaterat våld är mycket högre än kvinnor som dör till följd av mäns våld. Så är det inte. Förra året mördades fem kvinnor inom loppet av tre veckor av män de haft en relation med. Återgivningen spelar roll och det dödliga våldet mot kvinnor förminskas ofta till ”familjedrama”.
Varför är det fortfarande lättare att ifrågasatta varför hon inte går istället för varför han slår?
Många, även domstolar, menar att det finns förmildrande omständigheter. Om en kvinna till exempel varit otrogen. Då får hon skylla sig själv om hon blir slagen. Samma gäller vid alkoholintag. I en undersökning av Amnesty ställdes frågan om hur man såg på ansvar vid en våldtäkt om alkohol intagits. Män hade enligt de svarande mindre ansvar för övergreppet om han druckit alkohol, medan de omvända gällde för den våldtagna kvinnan.
En kvinna som har många sexuella partners kan man kalla de mest oförskämda saker utan att hon tagit emot en spänn. Men om en man slår sin partner, då är det inget man ska tala om. Jag förordar inte folkdomstolar, vare sig för kvinnor som gillar sex eller för män som misshandlar. Men visst är det märkligt att det är mer tabu att prata om män som hatar kvinnor, än kvinnor som uppenbarligen gillar män.
Lagstiftningsarbetet förändras med samhällets syn, oftast i en slags symbios. Vare sig den 10-åriga nationella planen som togs fram 2016 eller det 40-punktsprogram som presenterades förra året, hade sett dagens ljus för tio år sedan. Ingen justitieminister hade vid den tiden prioriterat mäns våld mot kvinnor i den justitiepolitiska debatten, som Morgan Johansson gjorde senast. Vi alla skapar den mylla där samtyckeslagen, barnfridsbrott, utvidgat kontaktförbud har blivit till.
Min ambition är inte att förminska gängvåldet. Tvärtom vill jag att det ska vara samma braskande rubriker och förstasidor. För att få stopp på det som gör att kvinnor dör krävs också att pojkar som ska bli män får lära sig att ta ansvar för sina känslor, utan en näve eller giftiga ord. Våldsamma män är ingen naturlag, det vet vi – för inte alla män slår.
Idag är det som för tio år sedan ansågs omöjligt möjligt. Det är faktiskt lag på det. Jag och många med mig har fått backa och ta sats för att kunna bryta tystnaden, bryta ner det motstånd av förlegade normer och tankesätt som hindrat oss från att förändra den verklighet vi lever i.
Vi måste bli fler som höjer rösten i det tysta rummet.
PS. När jag avslutar den här texten har jag just läst hur en kvinna blivit utkastad naken ur familjens husvagn som stod parkerad på en av länets skidanläggningar. Enligt anhöriga lyfte ingen ett finger.