"Vi är verkligen jättejämställda. Mer än er. Kolla bara på vår fina debattartikel. Eller se på Aktuellt där vi har skickat fram en kvinna som talesperson kvällen till ära. Vi kommer lyfta kvinnors rättigheter hela dagen faktiskt. Det är ju jättebra om kvinnor tar plats, men kanske inte hela året förstås. Vi tog fram bra siffror igår, vill du se? Och jag har ju en dotter som spelar fotboll i ett tjejlag, visst är det bra?"
Behovet av att visa upp sig under internationella kvinnodagen är stort. Helst på rätt sätt så allmänheten tror på saken. Jämställdhet har blivit en hygienfaktor för företag, organisationer och kommuner att bocka av på vårkanten. Precis som en klimatpolicy eller sopsorteringsguide.
I mer än hundra år har internationella kvinnodagen uppmärksammats världen över i mars varje år. Dagen har betytt mycket för många och pekat på orättvisor kvinnor drabbas av på grund av kön. Men av någon outgrundlig anledning hamnar alltid ansvaret för problemlösningen på kvinnorna själva. Ungefär som jämställdhet är något som enbart halva befolkningen ska fixa. Medan resten av mänskligheten fortsätter tjäna mer, smita undan ansvar för barn och vägrar släppa makten.
Även i världens mest jämställda land finns stora brister. Trots en mycket generös föräldraförsäkring är det fortfarande få män som tar ut halva tiden eller mer. Spelar ingen roll om pappan är arbetslös, tjänar mer eller mindre än mamman, studerar, har eget företag eller fast anställning. Argumentationen slutar alltid med att kvinnan ska vara hemma längst. Vilket förstås ger livslångt inkomstbortfall och påverkar karriärmöjligheter. De förlorar också 3,6 miljoner kronor i livslön enbart för att de är kvinnor. Det skulle täcka upp för många elräkningar och räntekostnader. Eller duga gott som fuck off-kapital i tider där kvinnor inte har råd att skilja sig. Särskilt inte i storstäder med höga bostadspriser. Sverige har lång väg kvar till jämställdhet när organisationen Kvinnor Kan ännu inte avvecklat sig själva. Tänk en förening med namnet Män Kan.
Åk på vilken jämställdhetskonferens som helst i valfritt land. Deltagarna är till 95 procent kvinnor. Resterande personer är män som antingen är höga chefer, ansvariga politiker eller ljudtekniker. Det är en sorglig syn. Inte ens när Sverige äntligen fick sin efterlängtade jämställdhetsmyndighet blev det jämställt bland personalen. Ett kraftigt underbetyg till hur jämställdhetsfrågan har behandlats. Kvinnor måste släppa ansvaret och därmed blir internationella kvinnodagen betydelselös. Vad sägs om en årsdag där vi lyfter mäns rättigheter? Minst sagt skrattretande och nästintill hånfullt. På samma sätt är kvinnors mänskliga rättigheter för viktiga för att endast vara i strålkastarljuset en dag per år.
Lösningen heter jämställdhetsintegrering, en politisk strategi för att uppnå ett jämställt samhälle. Precis som företag noga målsätter och följer upp inkomster och utgifter är det här en metod med jämställdhet i fokus året om. Det borde bli obligatoriskt för alla samhällsinstanser värda namnet.
8 mars är julafton för så kallad gender washing. En chans att visa sig duktig för att sminka över hur illa det verkligen är ställt. Men det är vad som händer resterande 364 dagar som spelar roll på riktigt. Lägg därför ner internationella kvinnodagen. Den har spelat ut sin roll.