När vi pratar om jämställda löner är det viktigt att både prata om löner inom en viss yrkeskategori, och löner generellt. Självklart ska män och kvinnor som utför samma jobb tjäna lika mycket i lön, något som inte alltid sker. Det beror på normer och variabler som är svåra att sätta en diskrimineringsstämpel på.
Ett bra exempel är min kompis Erika som jobbar på ett byggföretag. Hon har berättat otaliga gånger om hur kunder har ringt och bett om att få prata med en Erik de haft kontakt med över mejl. ”Det jobbar ingen Erik här” har hon fått svara. Ibland skäms de och ber om ursäkt. Men ibland ber de rätt och slätt om att få prata med en man. Vilken som helst. Då kopplar hon dem till killen i växeln och så säger killen i växeln “Jaha, den frågan ska du nog ta med Erika”. Hon kämpar på såhär varje vecka.
Sådant tär på ens självförtroende, och kan slutligen påverka ens egen inställning till ens egen förmåga. Så småningom kanske Erika inte kräver samma löneförhöjning, eller ser sig själv som aktuell när ledarroller ska tillsättas. Efter fyrtio år i branschen kanske Erika antingen nötts ner till någon som förminskar sin egen kunskap (vilket kommer att ge effekt på hennes position inom företaget och på hennes egen löneutveckling) eller så tröttnar hon.
Då kanske hon antingen går in i väggen, blir sjukskriven, blir en sådan där ”jobbig anställd” som dessutom bekräftar för alla manliga kollegor att kvinnor inte hör hemma i byggbranschen. Eller så väljer hon själv att byta karriärväg innan det sker. Varpå hon får starta på ny kula mitt i livet, med den effekt på inkomst det innebär.
Så, även om alla branscher eftersträvar lika lön för lika arbete blir det inte alltid så. Kvinnors plats på arbetsmarknaden är och förblir anpassad efter männens plats på arbetsmarknaden. Både inom specifika branscher, och på det stora hela.
Detta är dock viktigt att inte förvirra sig kring. För även om Erika kanske tjänar mindre än männen på arbetsplatsen, tjänar hon mer än både män och kvinnor som jobbar inom exempelvis förskolan eller vården gör. För Erika jobbar i en mansdominerad bransch, vilket i sig innebär en högre lön än vad ett jobb inom kvinnodominerade yrken gör. För att ”kvinnoyrken” alltid värderats lägre än ”mansyrken” historiskt sett.
Det finns de som förnekar att ojämställdhet på arbetsmarknaden råder. De vill gärna peka på Erika och jämföra den lön hon får för arbetet hon gör på byggföretaget med den lön en manlig undersköterska får, för att kunna påstå att kvinnor inte alls ligger efter i lön. Det är att mixtra med bevisen för att få dem att passa ens egen uppfattning.
Relevant jämförelse är istället att jämföra Erikas lön med den lön män som har samma jobb som hon har, och att jämföra den manliga undersköterskans lön med kvinnliga undersköterskors. Och samtidigt reflektera över hur det kommer sig att hela yrkeskategorin ”vårdpersonal” tjänar sämre än personer inom byggbranschen. Från arbetare på golvet ända upp till högsta chefer.
Vi vet att män generellt sett tjänar mer än kvinnor. Om man vill motivera den skillnaden med att kvinnor tenderar att välja yrken där man tjänar mindre har man helt missat poängen. Det handlar om status på arbetsmarknaden och en könsmaktsordning som genomsyrar alla delar av samhället, inte bara arbetsmarknaden. Sådana orättvisor är inte det lättaste att påverka, men att synliggöra dem är första steget.