På 1600-talet kom finländare för att bryta ny mark och bruka skogen. Min mans typiska veck i bakhuvudet påstås härstamma från valloner som kom hit och förädlade järnet och bidrog till industrins framväxt. Byggandet av järnvägen som transporterar malm och skogsråvara byggde Norrbotten och Sverige starkt. Utan arbetskraft som kom till Sverige hade detta bygge knappast varit möjligt.
Den industriella framväxten förändrande vårt samhälle, från fackliga och politiska krafter kom krav som skulle ge oss bättre både arbets- och levnadsvillkor. Nya hem byggdes för att skapa bättre levnadsstandard. För att bygga alla dessa bostäder räckte inte de arbetare som fanns i landet. Under 60- och 70-talen kom människor från många länder för att bygga Sverige starkt. Mycket av det vi ser som självklart har byggt på att människor ville komma hit.
Min tandläkare är belgare och utan honom och en massa andra som kommit skulle väntetiderna i tandvården vara än längre. Den som vill skicka ut alla som inte är födda här kan inte ha besökt många av våra äldreboenden. Vi är helt beroende av dessa kvinnor och män för att det alls ska fungera. Alla dessa människor som jobbar och betalar skatt får ofta klä skott för brister i integrationen och de konsekvenser som blir när Sverige tar ansvar och hjälper människor på flykt. Om vi nu tänker oss att vara utan människor från andra länder hade vi inte varit ett välfärdsland. Är det då inte en rimlig tanke att vi tar en del av denna välfärd för att hjälpa människor som flytt konflikter och krig och ger dem en chans att vara med i vårt samhällsbygge?
Självklart är det skillnad på att ta emot människor som kommit för att arbeta kontra människor som flytt. Men människor är människor, våra behov och drömmar är i det stora hela väldigt lika. Att kalla invandring för befolkningsutbyte och experiment visar på okunskap och fördomar. Tittar vi på vad det är som ger möjlighet att bli del av samhället skiljer sig väldigt lite mellan de människor som fötts här och som inte känner sig delaktiga och deras förutsättningar att på ett positivt sätt bli en del av samhället. För att bli en del av samhället behöver barnen få gå i skola, föräldrarna behöver jobb, de behöver en bostad där man kan vara trygg och där det inte är så trångt att man inte kan läsa sin läxa. Det behövs ett socialt liv, gärna med dem som fötts här som kan introducera saker som är svåra om man inte levt här.
Jag var ung på 90-talet och minns väl de främlingsfientliga strömningarna då. Kanske beror det på åldern men det känns mycket värre nu. För inte nog med att de vill kasta ut mina vänner, de som upprätthåller stora delar av vårt samhälle, så är det många andra friheter som vi tar för givna som de vill kasta ut. Åtminstone jag uppskattar den ”kulturella berikningen” som det så hånfullt kallas. Den skapar en förståelse hos mig för hur skör demokratin och ekonomin kan vara. De jag lärt känna har inte kommit hit fattiga och utan utbildning. De har levt liv väldigt lika vårt. Ändå tvingades de fly. Det kan också hända oss, även om vi gärna vill tro att vårt land är befriat från element som hotar demokratin och freden så kan det gå otroligt fort om vi inte ser upp.
Genom vår historia har vi varit ett land som växt tack vare människor från andra länder. Det är de nationella strömmingarna som är experimentet. Låt inte Åkesson och kompani lura dig att tro något annat.