I veckan gick Sverigedemokraterna ut med att de vill att en konservativ regering efter nästa val ska utreda krav på svenskt medborgarskap för vissa bidrag i Sverige. ”Många söker sig till Sverige på grund av dessa förmåner, för att vi har de mest generösa systemen” säger Jimmie Åkesson (SD). Han menar vidare att ”om förändringarna genomförs kommer Sverige bli ett mindre attraktivt land att söka sig till”.
Det Åkesson kallar ”förmåner” är vad som möjliggör en snabbare integration. Men detta handlar alltså i grund och botten inte om integration. Det handlar om att få färre att söka sig hit. Att läsa detta fick mig att tänka på när jag för ett par år sedan läste i en av de större tidningarna att Danmark infört en smyckeslag, som möjliggjorde konfiskering av flyktingars egendomar. Lagens syfte var att ”inte göra Danmark onödigt attraktivt” som den dåvarande konservativa statsministern Lars Løkke Rasmussen sa. Inte göra landet onödigt attraktivt. Attraktivt att, vadå, fly till?
Flyktingvågen 2015 präglade Europa. Det är sant att många kom då, och till följd fick politiken en vändning i de flesta länder. Vi slutade prata om asylrätten som obeveklig, och började istället prata om volymer. Att tala om humanism som en ”onödig attraktivitet” blev naturligt, när vissa av Europas länder inte tog sitt ansvar i fördelningen av flyktingar. Men det är inte flyktingarnas fel. Flykting blir man inte av fri vilja. Flyr sitt hem gör man när inget alternativ finns.
Till vårt sydliga grannlands försvar beslutade de åtminstone om denna lag i en tid då det var tydligt att många flyktingar sökte sig till Europa. Nu är det inte så längre. Antalet asylsökande i Sverige är nere på de lägsta siffrorna på länge. Ändå hänger politiken kvar i flyktingfrågan, trots att det idag är något av en icke-fråga.
När vi talar om attraktivitet är det som ligger i andra vågskålen medmänsklighet. Även om Åkesson och hans tilltänkta samarbetspartier inte bryr sig en gnutta om de människor som flyr, borde de åtminstone bry sig om vilka politiska frågor som just nu är relevanta. Och flyktingfrågan är inte det. När ska svenska politiker förstå det?
Jag är av åsikten att asylrätten alltid ska värnas. För att flyktingen inte väljer att bli flykting. Men självklart vore det bästa om folk slapp fly. Att världens alla hörn vore trygga, så att människor kunde bo där de vill och inte fly dit de måste.
Inför valet hoppas jag att det politiska samtalet kan handla om annat än migration. Vi är fortfarande mitt i en pandemi, och en av de viktigaste frågorna för svenska väljare är sjukvården. Det är även så att vi bland förstagångsväljarna finner alla de unga som tagit rygg på Greta Thunberg i kampen för en rättvis grön omställning.
Inte ett enda parti pratar om klimatkrisen på samma sätt som de pratar om migration. Och sanningen är att om klimatkrisen inte åtgärdas kommer vi att se flyktingar komma, inte på grund av krig, utan på grund av miljöförändringar. Om delar av den här planeten blir obeboeliga av upphettning, uttorkning och stigande havsnivåer kommer förstås svala och fjällhöga Sverige vara väldigt attraktivt. Jag undrar vad SD känner inför det?