Varje år snöar det och varje år ingår det att vi som bor där vi har kapacitet att hantera snöröjning hånar stockholmarna för krigsrubriker då det fallit något som knappt kallar ut en plogsväng där vi bor. Jag tänker att det i grunden inte bottnar i att man inte förstår att det är skillnader mellan maskinpark, stadsplanering och resursfördelning. Det är egentligen bara något så enkelt som en chans att ge igen. Ett tjuvnyp till storebror, som så många gånger gjort värre saker. Den ständiga visan om vart bidragstagarna bor trots att det handlar om krav på samma service som andra får, eller det faktum att det i storstan sitter människor som har makt att besluta att vi inte ens får utveckla det vi har möjlighet att göra.
I dagarna munhuggs SSU med MUF, om Hybrit och det gröna stålets utveckling. Det kan verka som ungtupparnas fight om uppmärksamhet, men bakgrunden för dem som minns är att det går att lägga en blöt vante på utvecklingen i norr som leder till arbetslöshet, bristande framtidstro och utflyttning. Stålverk 80 minns inte de som är unga idag, men den som intresserat sig för länets förutsättningar historiskt vet vilken kalldusch det innebar när den borgerliga regeringens ideologiska skygglappar fick dem att lägga ner utbyggnaden av verken i samband med stålkrisen. Det är förstås en förenklad berättelse, likväl är det en del av det som skapar orosmoln på himlen för oss som under lång tid engagerat oss för Norrbottens framtid. Visst har vi ett solidariskt ansvar för varandra, men att som ordförande för MUF hänvisa till att man inte vet vart energin ska komma ifrån framstår som okunnigt och nonchalant.
Ingen av de pågående projekten i norr har varit hemliga, vi vet sedan länge att LKAB förbrukar mer energi än hela Danmark. Att den utveckling som sker här skulle kräva mer av den energi som vi producerar här uppe har flaggats för rätt länge. 2021 stoppades 30 av 41 vindkraftsprojekt, motsvarande 667 planerade verk i el-område 3 och 4. Det är svårt att se det på annat sätt än att det finns ett bristande intresse att söder ut ta ansvar för elförsörjningen trots att vi vet att överföringskapaciteten är ett problem och att de norra delarna av landet kommer behöva öka sin egen förbrukning för att kunna ta tillvara de förutsättningar vi har för att både bidra till arbete och för att nå klimatmålen.
När den Socialdemokratiska regeringen förlade EU-ordförandeskapet till Kiruna var det ingen tillfällighet. Mycket av det som sker här är okänt för dem som inte bor här, trots att världspressen följer oss. Den utvecklingen ställer krav på både näringsliv och politik. Därför är det märkligt att den här regeringen fortsätter med den förra höger regeringens taktik att undvika att träffa kommunerna, för här är det mycket tydligt hur viktigt samarbetet är för vår utveckling. Kommun, region och stat behöver mer resurser för att kunna ge den service som både företagen och medborgarna som ska bo här kräver, men det blundar gärna borgerliga regeringar för. De kommer och vänslas och tar foton med framgångsrika företag och flyger sedan hem till sin del av landet. Nej, det är inte konstigt att tongångarna kring Hybrit oroar dem som bryr sig om Norrbottens framtid och det är kanske inte så snyggt med tjuvnyp om snöskottning. Men det är banne mig inte särskilt snyggt att både bli kallad för bidragslän och att fråntas möjligheten att mätta sina egna munnar med det man har.