Ni vet hur det är. Det finns två typer av personligheter när det kommer till swish. Antingen den där personen som direkt vill berätta för hela världen att det är swishat och klart. Även fast mottagaren ser det tydligt på mobilen måste alla i sällskapet ändå få veta. Väldigt irriterande. Men ännu mer störande är de som säger: Jag swishar sedan. Det där senare brukar av någon outgrundlig anledning aldrig ske. Spelar ofta ingen roll om det är någon med tunn plånbok eller den med höga inkomster. Numera finns en bra funktion i appen där det går att skicka en förfrågan om rätt summa. Alltid något för att försöka få de slarviga och snåla på fötter.
Jag swishar sedan är ibland märkligt likt en del vallöften. Stora ord och engagemang i valrörelsen. Glada väljare som hoppas på förändring och förbättring i just deras liv. Uppvarvade politiker som turnerar landet runt och tjatar om den fantastiska framtid som väntar om man bara lägger sin röst på dem. Själva utdelningen eller swish-betalningen för den delen är det sämre med. Undersökningar visar dock att de flesta vallöften partier ger hålls. Ibland blir det bara delvis utdelning på ett och samma löfte, men ändå. Därför är det riktigt dåligt när de bryts helt och fullt. Förtroendet för demokratin och alla partier naggas i kanten när löften inte infrias.
Under valrörelsens sista skälvande dygn förra hösten fick alla partiledare en egen kort stund i nationell tv. En chans att säga precis vad man ville till väljarna. Nästan alla partier valde den fluffiga vägen. Stora ord och visioner om ett bättre och tryggare Sverige för alla. Det var svårt att se någon skillnad. Men ett parti stack ut och var konkreta. Sverigedemokraterna lovade gratis tandvård. Enkelt, efterlängtat och tydligt. En del tog säkert Jimmie Åkesson på orden den där kvällen och lade sin röst på SD med hopp om att våga gå till tandläkaren igen.
Det är obegripligt att tänderna inte räknas som en del av kroppen i vården. Dyra tandläkarbesök gör att många duckar när kallelsen kommer. Vilket förstås gör det värre då problemen kan bli ännu mer kostsamma framöver. I dyrtider blir tandhälsa lätt något som prioriteras bort direkt i hushållsekonomin. Tandvård är därför en klassfråga. Något av det mest skamfyllda som finns är att ha dåliga tänder. Eller inga alls. Fråga de som reflexmässigt hållit handen framför munnen vid varje leende. Eller aldrig skrattar bland folk överhuvudtaget. Det är ett stigma som är livslångt. Ovärdigt ett välfärdsland som Sverige 2023.
SD skrev i sitt valmanifest att sju miljarder skulle gå till tandvården. Men när regeringens höstbudget lades fram så hade man istället sänkt åldern för gratis tandvård. Förut kunde alla upp till 23 år gå kostnadsfritt. Tanken var sätta en vana med regelbundna besök hos tandläkaren redan som ung vuxen. För att förhoppningsvis fortsätta med det livet ut. Regeringen väljer nu att det ska börja kosta redan vid fyllda 20.
SD-väljarna väntar och väntar. Men den där swishen för tandläkarbesök, den ser ut att utebli. Samma sak med billigare bensin. Även där fastnade nog en del väljare för just det argumentet. Bor man i glesbygd med långt till jobbet är bilen ofta det enda alternativet. En stor del av lönen går till drivmedel.
Kan man inte hålla vad man lovar är det bättre att knipa käft. Väljare brukar ha gott minne.