I onsdags var det partiledardebatt i riksdagen och jag har svårt för politiska debatter. Den ena sidan säger allt de anser att de gör bra och sen säger den andra sidan att de har fel. Är man lite insatt så hör man framför allt vad de låter bli att säga. ”Hur ska det gå för alla som bor på landsbygden, där kostar hemtjänst och äldreboende mycket mer” frågar centerledaren.
Det han inte säger är att det visserligen kostar mer att producera service i små kommuner, men att utjämningssystemet tar hand om överkostnaden och att den som är gammal betalar ett maxbelopp och får bostadstillägg om och när avgifterna och hyran blir dyr. ”Det ska gå att leva i hela landet” svarar SD ”så det bästa är om staten tar hand om vården”. Det han inte säger är att vård och äldreomsorg är två skilda saker om än släktingar på samma träd.
Förvirringen blir stor när den ene pratar om äpplen och den andre svarar med goddag yxskaft. Man kan ju i sak säga vad som helst, och sen understödja det med åsikter som inte har med saken att göra, eller som man inte behöver förklara. Lyssnarna har tappat tråden för länge sen och ingen har blivit klokare.
Det som partiledarna gör är att måla bilder i enkla färger. KD säger att ”det ska inte spela nån roll vilket postnummer man har”. Att varannandagsutdelning av posten började med – trumvirvel – landsbygdens postnummer är förstås besvärande, men hur som helst – posten kommer väl bara varannan dag?
En falukorv får illustrera stigande priser under den värsta inflationen. Ett smart trick som blev omskrivet. Att alla partier är överens om att inflation är ett elände var en bisak, vet man inte vad det är som inte sägs så går argumenten hem.
Vi köper smart paketerade argument när vi egentligen borde kräva mer, både av partiledarna och av oss själva. Det går att måla de där bilderna därför att vi inte synar dem i sömmarna och inte bryr oss tillräckligt mycket för att göra det. Det är inte enkelt att hinna svara ordentligt i ett replikskifte när man har 60 sekunder på sig, men så länge som det är viktigare att få sagt det man har tränat på än att svara på frågan man just fick så kommer det att fortsätta vara så här.
Jag vill veta hur samhällsbygget ska hålla ihop. Vilka värderingar bygger förslagen på? Handlar det om rättvisa, jämställdhet och lika värde så går det åt rätt håll om du frågar mig. För det behöver vi tre saker och nummer ett är tid. Framför allt tid att förklara varifrån värderingarna kommer och hur de ser ut och påverkar. Två personer kan föreslå samma åtgärd, men det har betydelse vilka grundvärderingar man har när man kommer med förslaget – vart det ska ta vägen sen. De som bara är intresserade av att rätt person säger tillräckligt dräpande saker så att motståndaren blir svarslös, de är inte i majoritet – det är en feluppfattning.
Det andra är eget ansvar. Så länge vi väljare låter det vara så här, så länge kommer det att fortgå. Men när vi är pålästa, problematiserar frågorna, är uppmärksamma så att vi ser och hör vad det är som inte sägs – då kommer man inte undan med de där enkla, slagfärdiga, svaren som låter bra men som inte hänger ihop.
Det tredje är en nyhetsvärdering som inte belönar sån här skit. Journalister som kan frågorna tillräckligt bra för att vara våra språkrör och kräva de svar som vi har rätt att höra och som inte bara tänker i säljande rubriker. Det finns såna medier, de genererar inte lika mycket ”klick”, men det bestämmer ju vi om, eller hur – vi får vad vi frågar efter.