Ibland har svåra frågor väldigt enkla svar

När Sverige går till val i höst, tycks det som att vi tänker gå till val i skuggan av det som har varit såväl det här årets mest omvälvande nya utveckling som det som med all säkerhet kommer att påverka såväl oss som vår omvärld allra mest. 
Jag talar förstås om kriget i Ukraina, som fast det inleddes med den ryska invasionen i slutet av februari i år ibland känns som om det har pågått i en evighet.
Egentligen är det kanske märkligt att påstå att valet tycks pågå i skuggan av en händelse som är så välrapporterad och uppmärksammad, men med det menar jag att valrörelsen och det just nu tycks äga rum i två skilda mediala universum.
Å ena sidan finns det ständiga räknandet av nya raket- och missilattacker, de fortsatta ryska offensiverna och spekulationerna om Ukrainas möjligheter att med hjälp av vapenstöd från västvärlden gå till motangrepp.
Å andra sidan finns den svenska valrörelsen, där det enda ställe där denna fråga verkligen lyckas ta sig in är i diskussionen om hur höga vinterns energipriser kommer att bli och vad det kommer att göra med den europeiska ekonomin.
På sätt och vis är det inte särskilt konstigt – våra politiker har vi alltid valt med inrikespolitiken i första rummet, och det är den som de har möjlighet och mandat att utöva allra störst inflytande över.
Men på ett annat sätt blir det faktiskt märkligt, som när statsminister Magdalena Andersson (S) den ena dagen möter sin tyska motsvarighet Olaf Scholz för att diskutera den europeiska strategin – bara för att i nästa ögonblick tvingas respondera på det senaste farsartade kriminalpolitiska utspelet från en alltmer desperat högersida.
Medan Europa diskuterar hur man ska kunna spara energi och hur man ska hålla ihop det europeiska blocket under dess största utmaning i modern tid, ägnar politiker som Jimmie Åkesson (SD) sin tid åt funderingar på vad man ska döpa om Kriminalvården till och vilka förnedrande straff man skulle kunna ge till dem som ännu inte är straffmyndiga. 
Kanske beror det på att han har glömt – eller åtminstone vill att alla andra ska glömma – hans partikamraters mångåriga flirt med Vladimir Putins Ryssland. Men det pågående kriget är någonting som vi inte kan och inte får glömma, och som vilken regering som än leder landet i höst kommer att bli tvunget att hantera och bemöta.
Medan Ebba Busch (KD) försöker väcka så mycket uppmärksamhet som möjligt med sitt senaste förslag om att DNA-testa så stor del av Sveriges befolkning som möjligt, faller bomber över städer som inte alls befinner sig särskilt långt härifrån. 
Och medan Ulf Kristersson (M) är fullt upptagen att på bästa sändningstid hallucinera om en fastighetsskatt som inte finns och inte kommer att finnas, så är det som faktiskt står på spel i detta ögonblick stabiliteten, demokratin och de små staternas säkerhet i Europa.
Sverige är en av dessa små stater, och den roll vi har att spela i den globala utvecklingen må vara liten – men den är trots det betydelsefull.
Vårt stöd till Ukraina räknas, och vårt arbete för att jämka samman de olika perspektiven inom EU är viktigare än det någonsin har varit förut.
Därför måste man inte bara ställa sig frågan vem som har de klatschigaste replikerna i den senaste debatten om energipolitikens framtid – utan också vilken statsminister och koalition som är bäst rustad att lotsa Sverige genom en framtid som är turbulent. 
Ja – den frågan ställs i själva verket hela tiden, och ju längre valrörelsen lider blir det uppenbart att den har ett väldigt enkelt och väldigt tydligt svar.