En av pandemins mest provocerande effekter har varit riksmedias skeva bild av “det nya normala”. I morgonstudiorna får vi lära oss pausgymnasik och den skeva bilden av hur mysig tillvaron är, nu när man kan tvätta på lunchen och gå ut med hunden på tre-fikan.
I första anblick så är det bilden av att arbete generellt sker framför en portabel skärm som får det att krypa i mig men ju mer jag tänker på det är det en annan föreställning som också skaver, nämligen den om att hemmet är en trygg och mysig plats.
Under förra året lyfte många riskerna med att förlägga större delen av människors liv hemma. De ekonomiska utmaningar med att exempelvis inte få skollunch synliggjordes, men också en diskussion om att hålla sams och “orka med varann”. Trots att inte alla arbetat hemifrån under pandemin spenderar de flesta i Sverige mer tid innanför hemmets fyra väggar och för många innebär detta ett tärande på de närmaste relationerna. Ett tärande som för många får ödesdigra konsekvenser.
PiteBo delade i dagarna ut ett nationellt uppmärksammat informationsblad där grannar uppmanades till civilkurage. Däri stod bland annat att man som boende i ett flerfamiljshus ska våga fråga och agera om man ser eller hör något bråk eller tumult. En ansträngd relation leder i alltför stor utsträckning till att kvinnor blir utsatta för våld.
Det allmännyttiga bolaget vill “dra sitt strå till stacken”, menar Andreas Viklund, bostadskonsulent hos Pitebo. Och visst är vi i akut behov av strån. Många av Sveriges kvinnorjourer vittnar om ett högre tryck och fulla skyddade boenden. Samtidigt blir det allt svårare att få tag på bostad och arbetsmarknaden är allt annat än stabil för många. Trösklarna att ta sig ur och lämna höjs och individens svängrum krymper i kristider, då samhället i stort prövas.
Det är nog få i Sverige som kan säga att deras tillvaro inte förändrats alls, den är ansträngd för de allra flesta. Med det sagt är det så klart mänskligt att försöka hitta ljusglimtarna med att vara hemma. Dessa ljusglimtar får dock inte ta fokus från de risker kvinnor i större utsträckning löper när vi nu tvingas tillbaka in i hemmets stundtals otrygga vrå.
Våga erkänna att frågan är av ekonomisk karaktär. Vi behöver bli fler som tar ställning för ett samhälle där ekonomiska förutsättningar inte håller kvar någon i en relation där de riskerar sitt liv. För var tredje vecka dör faktiskt en svenska i sviterna av våld i nära relationer.