För någon vecka sedan kunde ni här på ledarsidan läsa om att det sjunkande bensinpriset kunde gynna världsekonomin genom att vanliga konsumenter får mer kvar i plånboken efter det att bensinnotan är betald. Häromdagen läste jag en intressant debattartikel kring vilken miljöpåverkan det sjunkande bensinpriset har. Slutsatserna i debattartikeln överraskade mig.
För oss lekmän är det enkelt att dra slutsatsen att ett sjunkande bensinpris är ett hot mot miljön. Under lång tid har vi matats med budskapet att lågt olje- och bensinpris motverkar omställning från miljöfarliga oljeprodukter till mer miljövänliga alternativ. Ett högt bensinpris har angetts som en förutsättning för att konsumenter ska välja att gå över till alternativa drivmedel.
I debattartikeln ”Lågt oljepris – en chans för klimatet”, publicerad på www.dagensarena.se ställer miljökonsulten och författaren Magnus Nilsson detta samband delvis på huvudet. Förvisso konstaterar Magnus Nilsson att det i ett kortsiktigt perspektiv är miljömässigt negativt att bensinpriset sjunker. Sambandet mellan pris och konsumtion är fortfarande starkt och lägre pris innebär att konsumtionen kommer att öka. Nilsson håller också med om att motivationen att ställa om minskar om bensinpriset är lågt. Även bevekelsegrunderna för drivmedelsproducenter att forska kring alternativ till bensinen blir färre. Detta är de negativa effekterna av ett sjunkande bensinpris.
Men det intressanta i Magnus Nilssons artikel är att han konstaterar att det sannolikt finns klart positiva miljöeffekter av ett mycket lågt bensinpris. För det första konstaterar Nilsson att viljan att nyinvestera i oljeproduktion, men även i kol och naturgas, sjunker i takt med att lönsamheten faller. Förvisso kommer oljeproducenterna att försöka maximera produktionen i sina befintliga anläggningar för att motverka det inkomstbortfall som prisfallet orsakar. Men i ett långsiktigt perspektiv är det nyinvesteringarna inom oljebranschen som är mest problematiska. Magnus Nilsson refererar i sin artikel till Robert Allen, chef för det brittiska oljebolaget Premier Oil, som konstaterat att oljebranschens är på gränsen till kollaps i och med det prisläge som råder.
Nilsson konstaterar vidare att det låga bensinpriset innebär att de oljeanläggningar som har högst produktionskostnader kommer att bli de som slås ut först. Ofta finns det här ett likhetstecken med de anläggningar som också har störst negativ miljöpåverkan. I artikeln refererar Nilsson bland annat till en rapport från den kanadensiska branschkonsulten CanOils. I denna rapport slår man fast att om oljepriset långvarigt kommer att ligga på 50 dollar fatet eller lägre så kommer uppemot 80 procent av den kanadensiska oljeindustrin (i huvudsak baserad på extremt energikrävande oljeutvinning från tjärsand) att slås ut. Skulle så bli fallet kommer det sammantagna resultatet att bli stora miljövinster. Något som aldrig skulle ha kunnat åstadkommas om bensinpriset legat kvar på de höga nivåer som var fallet innan prisraset inleddes.
Om det låga bensinpriset i slutändan ska kunna resultera i stora miljövinster så måste man från politiskt håll agera. Skulle prisnivån öka efterfrågan i sådan hög grad att detta i sin tur driver upp bensinpriserna igen så kommer endast de negativa effekterna kvarstå. Från politiskt håll måste man nu vidta åtgärder som såväl ser till att hålla efterfrågan nere som att göra det intressant för producenterna att satsa på alternativa drivmedel. Magnus Nilsson förespråkar i sin artikel dels det impopulära instrumentet att höja skatterna på bensin men också att man från politiskt håll ska ta beslut om att helt förbjuda försäljning av bensin på trettio till fyrtio års sikt i kombination med succesivt höjd kvotplikt fram till dess.
De miljömässiga effekterna av det sjunkande bensinpriset beror således i slutändan på om politikerna vågar tänka långsiktigt eller om man fastnar i kortsiktigt, populistiskt, tänkande.