Nykterhetsrörelsen, bildningsförbunden, fackföreningsrörelsen som så småningom kom att bilda det Socialdemokratiska partiet. Alla dessa rörelser, och flera icke nämnda bildades för att ställa krav på ett bättre och mer rättvist samhälle. Det finansierades av medlemmarna, i medlemskap, i aktiviteter med försäljning i lotterier.
Det har folkrörelserna fortsatt att göra och de flesta som har barn inom föreningslivet vet att det fungerar så. Lottförsäljningen har därför alltid varit viktigt det har gjort att alla kan bidra och flera kan medverka på de arrangemang som t.ex. är en bit längre bort. Så fungerar det fortfarande. Inom Socialdemokraterna innebär det att man oavsett förening kan delta i kongresser och utbildningar som hålls i andra delar av landet. Även om föreningen är liten och har en liten ekonomi finns möjlighet att utjämna skillnaderna så alla kan delta i debatter och diskussioner om politikens innehåll.
Att SD har ett horn i sidan till Socialdemokratin är knappast okänt, det är S som är huvudmotståndarna, LO och fackföreningarna är ett rött skynke, folkbildning i form av folkhögskola eller ABF är ett kärt hat-objekt. Människor som samlar sig för att bilda sig är alltid ett hot mot fundamentalister så jag är inte det minsta förvånad över att SD trots att de försökt kopiera modellen med lotterier för sitt eget parti nu vill se till att strypa att sympatisörer och medlemmar genom att köpa lotter kan stödja verksamheten.
Det som förvånar är väl flatheten som Ulf Kristersson utgör. För inte länge sedan, när Moderaterna själva försökte sig på att få medlemmarna i det egna partiet att göra detsamma som Socialdemokraternas att genom lottköp stötta verksamhet var det Ulf själv som käckt i en intervju sa: att det är ju BRA att man står på egna ben och inte behöver samhällets stöd. Ett parti som inte gillar bidrag till annat än välbeställda kan man förstå retoriken. Vad hände Ulf?
Det Moderaterna också tycks ha glömt är det som den tidigare Moderata pressekreteraren Ulrica Schenström påminner om i ett debattinlägg är att Socialdemokraterna efter valet 2002 värnade Moderaternas ekonomi när de på grund av brakförlust i valet helt höll på att tappa den kompetens de hade i form av anställda då ekonomin raserats.
Vädjan till det då ledande Socialdemokraterna valde att se över stöden till alla partier, för att det ju i ett demokratiskt land är viktigt att det finns en fungerande opposition. I det länder som den ledande regimen genom sitt styre försöker komma åt opposition organisatoriskt brukar vi normalt sett rynka på ögonbrynen och ifrågasätta det demokratiska. Devisen brukar vara att vi kan förlora, vi kan vinna och det kommer en ny chans nästa val. På vår politik. SD gör såklart som sina förebilder, det kan förvånar inte men regeringen agerande får mig att lyfta på ögonbrynen.
Min analys är således att Åkesson styr mer än vad vi vill tro.
Och att Ulf Kristersson redan gett upp hoppet om att vinna valet på sin politik.
De kan bara hoppas på en försvagad opposition. Att pungslå huvudmotståndarna. Inte att lägga bra politiska förslag som kan vinna väljarnas gehör. Nu återstår bara vilka fler hot mot folkrörelsen som regeringen är beredda att genomföra. Sverigedemokraterna har tydligt sikte inställt på Folkhögskolor, bildningsförbund, fackföreningsrörelsen sedan tidigare.
Jag hoppas bara att de inte hinner genomföras, och att Socialdemokratin vid en eventuell valvinst nästa mandatperiod håller sig sansad nog att inte ”ge igen för gammal ost” om tillfälle ges.