Hur kan man tala om den globala uppvärmningen som en räddning? Det är som att regeringsskiftet med ett pennstreck innebar att vi inte längre har en klimatkris, de mesta av insatserna ryker i en rasande fart. Lika lättsamt ser finansministern på klimatmålen, och avfärdar vår tids mest avgörande fråga med "går det så går det". Näringslivet som annars brukar hålla igen på kritiken till högerregeringar dömer nu ut regeringens klimatpolitik och då finns det skäl att vara orolig.
I samma tidning går att läsa att en miljon människor flyr torka och svält på Afrikas horn som konsekvens av klimatförändringarna. Samtidigt beslutar Sveriges regering att sänka biståndet med sju miljarder och kommer att minskas med tio miljarder årligen de kommande åren.
På diverse ”nyhetssajter” med tveksam bakgrund ifrågasätts att det är klimatförändringarna som orsakar svälten. Det är förvisso helt sant att det finns flera förvärrande faktorer, kriget påverkar priserna på viktiga produkter, den viktiga veteimporten från Ukraina uteblir och lokalt har Al-Shabaab-kontrollerade områden hindrats från att bygga ut viktig infrastruktur som kunde ha underlättat bistånd. Men i grunden kommer vi inte ifrån att fyra regnsäsonger uteblivit och att årets är alldeles för liten. Det är varmt, det är torrt och människor dör.
De flesta tänker på pengar och mat när vi pratar bistånd, men en av de saker som Sverige riktat in bistånd till är att bygga fungerande strukturer och det övergripande syftet med biståndet har varit att "bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor".
Men nu har högerregeringen med stöd av SD utöver minskat biståndet även kopplat ihop den med migrations- och handelspolitik för att styra vem som kan få hjälp av Sverige. Handel är förvisso viktigt för ett lands utveckling men när det inte finns vatten för grödor att växa, det saknas infrastruktur för vatten, avlopp, vägar, eller en fungerande myndigheteter är det svårt för länder att utvecklas. Riskerna är att pengar går förbi både den som arbetar i produktion och staten, och i stället går till företag som hellre säljer sina produkter till bra kurs på marknaden än t.ex. föder den egna befolkningen.
En av de viktigaste insatserna för att minska risken för att människor måste fly är att inte sätta in bromsen i klimatfrågan. Då är det förstås oroande att Sverige klimatpolitik ligger i händerna på partiet som oroar sig mer för huruvida barn blir förvirrade av dragqueens som läser sagor, än vuxna som använder evolutionsteorin, resultat av klimatforskning som vilket argument som helst i konkurrens med konspirationsteorier och trosuppfattning. Om något är förvirrande är det väl snarare det. Själv lyssnade jag på sagor som lästes av en uggla och är inte de minsta förvirrad i min identitet. Däremot blir jag tämligen förvirrad då jag hör Ebba Busch, som innan valet hånade råden om att spara el själv nu förespråka ylleunderställ. Det är mycket som har förändrats sedan vi skiftade regering, både politiskt innehåll och argument. Verkligheten är dock densamma. Klimatkrisen är lika verklig idag som igår, välfärden behöver fortfarande 20 miljarder för att behålla nuvarande standard, och svensk handel är inte lösningen på svälten på Afrikas horn. En kan tycka att det förtjänar ett seriösare anslag än "går det så går det".