Norra Sverige håller på att förändras. Industrin står fortfarande för den större delen av våra inkomster men stöps om och blir mer hållbar och vi går i framkant på omställningen. Besöksnäringen, en annan basnäring, har nästan fördubblats på tio år och när folk reser härifrån kan man bara hoppas att de har med sig en annan bild av oss än den vanliga, den där som handlar om ett tafatt folk, i orangea hellyhansen-tröjor, som inte säger mer än nödvändigt.
För bilden av norra Sverige håller på att förändras. När vetskapen om att det här jordklotet är det enda vi har men att vi förbrukar resurser som om vi hade flera, när den kunskapen faktiskt tränger in så förändras våra framtidsbilder, läser jag i en pinfärsk rapport. Besöksnäringen bidrar också till att en plats upplevs som attraktiv mer än vad bara arbetsstället gör. Det tror jag är bra. Och jag tror att vi behöver ha besökarnas ögon på oss, för att utvecklas. Men det är inte bara det, det handlar också om att vi tillsammans är ansvariga för budskapet vi sänder. Vilket kräver att fler också känner sig involverade i vår egen utveckling. Besökaren vill också bidra till platsen dit man reser på ett helt annat sätt än tidigare. Man vill vara en del i det som är hållbart och små platser som av nöd gjort ett bra jobb på ett smart sätt kommer att kunna kalla sitt arbete för innovativt och visa upp det för andra. Och det, det är något nytt! Tidigare har vi, som valt att bo på mindre orter, betraktats lite lätt nedlåtande, som om vi inte riktigt har begripit vårt eget bästa.
Men det ställer såklart också krav på oss. Vi måste också hänga med. Det kommer inte att finnas nånting som är så o-sexigt som att inte vara med och ta hand om planeten. Och jag tänker att det är precis här som såna diskussioner som vi har om plastpåsar kommer in. Nej, lilla landet Sveriges användande av plast eller papper att bära hem maten i har kanske inte jättestor betydelse för helheten på jordklotet. Men varför skulle vi INTE se till att sopa framför vår egen dörr? Vi är en del av ett stort stim av varelser, och ett stim kan ändra riktning om tillräckligt många av de små individerna gör det. Vår livsstil har betydelse i flera dimensioner. Det har betydelse för oss själva och vårt eget välmående. Det har betydelse för andra som också vill skapa förändring. Och det har betydelse för att människor alls ska vilja komma hit.
Jag tror att det också har betydelse för oss själva hur vi och andra beskriver oss. Jag tror att vi får alltmer råg i ryggen när vi ser att våra innovativa sätt att klara vardagen, att hjälpas åt, att äta fisk ur sjön och vilt ur skogen, att samordna skolskjutsar och postutdelning, när alla exempel lyfts fram som förebilder. När förmågan att backa med kåpsläp lyfts fram av Hooja i en låttext som nånting som speglar människan i norr kan vi vara stolta och sträcka på oss. Vi har varit vana vid nånting annat och det är en fin linje de balanserar på i sina låtar. Första gången jag hörde och såg dem så hirade det till i magen, det ska jag ärligt säga. Men ju mer jag lyssnade desto mer kände jag att de faktiskt äger sin, och vår, berättelse. Och på ett helt annat sätt än den nedlåtande reklamen som en större matkedja körde om att handla älgfärs i Arvidsjaur, med tråkiga och nedlåtande bilder av oss. Bilder som vi kanske slipper framöver. Nu när det är vårt sätt att leva som fler och fler ser upp till.