Vi är nu på väg in i en epok där friheten villkoras allt mer av nyttoargument - för att, som någon humorist uttryckt det, bli ”frihet under observation” – kan det finnas anledning att fundera lite över var gränsen för frihet egentligen ska gå.
Skälen till dessa förändringar kan vi diskutera. Det är allt från kriget mot terrorism (som tvingar oss att lämna våra syltburkar till säkerhetspersonalen på flygplatsen) till västerlandets utsatta position (hårt trängda av mer auktoritära asiatiska ekonomier).
Det intressanta är att förändringarna mot en mer villkorad frihet nu är i full färd efter ett par tre frihetliga decennier. Frihet är på väg att bli allt mer nyttomotiverad.
Ta skolan. Det tycks finnas en rätt stor konsensus om att de ökade frihetsgraderna på utbildningsområdet är en av förklaringarna till förfallet, oftast med hänvisning till Pisa-resultaten. Hyggliga skolor blir sämre, därför att eleverna väljer att göra det som är roligt och skolorna det som är billigt (vilket sänker skamtröskeln för både lärare och elever). Sämre skolor blir sämre därför att kulturbärarna lämnar för att gadda ihop sig med andra kulturbärare - vilket dock inte gör de bättre skolorna speciellt mycket bättre.
Resultatet är att politikerna går in för att allt mer styra upp verksamheterna. Friheten att bedriva undervisning baserat på familjernas villkor ändras till att handla om nytta för staten. Företagen får finna sig i ökade regleringar.
Och familjerna, som inte ens kan hantera föräldraförsäkringen rätt, hur ska de kunna ha frihet att välja skolor för sina barn utan rimliga gränser?
Vi kommer således att få se att kulturbärarna får finna sig i att det allmänna bästa kräver deras insatser. Ungefär som tidigare generationer sände sina ättelägg till fronten för att bekämpa barbariet, får medelklassen offra sina telningars frihet för att hjälpa de kognitionssvaga ur okunnighetens träsk.
Friheten på arbetsmarknaden – där parterna enligt den svenska modellen själva sätter lönerna i förhandlingar – har också gjort att läraryrket devalveras. Vilket politikerna åtgärdar genom att intervenera och själva dirigera lönesättningen.
Ett annat exempel är yttrandefriheten som också blir allt mer villkorad.
Alla är för yttrandefrihet, men lägger nuförtiden till ett viktigt ”men”. De nickar försiktigt åt Lars Vilks håll och säger att några missbrukar denna frihet för att kränka andra. Konstnärlig frihet är förstås bra, i synnerhet som det låter målarkluddarna göra tavlor som inte föreställer något, men om den gör andra människor upprörda, då är det en provokation och bör stävjas. I synnerhet om de upprörda kan hantera vapen.
Att vara för yttrandefrihet även för provokatörer är därför ett missbruk av friheten får vi veta. Således. Friheten är på väg att gå från en princip i sig, fotad hos den enskilda människans rätt till sig själv och sitt liv, till att bli en frihet för nyttans skull. Som vägs in i en kalkyl där vår längtan efter trygghet och ett minimum av risk viktas upp.