Energipriserna var så drivande i den ökande inflationen att riksbankschefen Stefan Ingves på en fråga om prisökningarna svarade att ”Förr eller senare börjar det blåsa igen”, i en förhoppning om att elproduktionen från vindkraften skulle ta fart igen.
Det fick i sin tur kärnkraftsvurmarna att känna vind i sina segel – och för en tid tycktes det som om utbyggnaden av kärnkraften skulle bli en viktig strid att utkämpa inför riksdagsvalet i höst.
Sedan kom den ryska invasionen av Ukraina, och ställde allt på huvudet igen. Energipolitiken handlade inte längre enbart om priser och om tillgången på elektricitet, utan om stor- och säkerhetspolitik.
Den utvecklingen har understrukit att energipolitiken aldrig är eller kan vara en fråga som är regional eller ens nationell, utan alltid – oavsett om det handlar om försörjningen eller om den gröna omställningen – måste betraktas i ett vidare geografiskt perspektiv.
Det betyder emellertid inte att den saknar lokala aspekter. Under en digital pressträff på tisdagen presenterade Farmanbar för regeringens räkning en mycket omfattande satsning på elnätet längs den norrländska kusten.
Det handlar om 8.4 miljarder som Affärsverket svenska kraftnät får tillåtelse att investera i installationen av elnät och kraftstationer längs kusten.
Tanken är inte enbart att det ska göra det möjligt att ansluta ny vindkraft, utan särskilt att den omfattande kapacitetsökningen ska tillfredsställa det mycket stora effektbehovet från de nyetablerade industrierna i området.
Det kommer att ge jobb i samband med installationen, det kommer att trygga jobben för de existerande industrierna och det kommer också att leda till fler jobb i samband med att det berörda elområdet blir ännu attraktivare för nyetablering av energitörstande industrier.
Det handlar om näringar och verksamheter som är centrala för Sveriges framtid som industriland och för den gröna omställningen, och om arbetstillfällen på olika nivåer, med olika kompetenskrav och utvecklingsmöjligheter.
Det hänger i sin tur samman med en annan nyhet som släpptes av Arbetsförmedlingen under tisdagen – just nu är arbetslösheten i Sverige den lägsta på två och ett halvt år, och fler lediga tjänster dyker hela tiden upp. ”Summa summarum är det en väldigt god arbetsmarknad” sammanfattar Anders Ljungberg det hela.
I ett normalt nyhetslandskap är det lätt att föreställa sig vilket genomslag en sådan nyhet skulle ha fått – särskilt som den kommer under ett valår. Detta är nu, som vi alla vet, inte riktigt normala omständigheter, och arbetsförmedlingens siffror i vissa fall flyttats till ekonomidelen.
Det är synd, för annars hade de säkerligen kunnat bidra till att öppna människors ögon för att det som håller på att ske just nu faktiskt är en smärre revolution.
Tillväxten av den högteknologiska industrin håller just nu på att omvandla Sverige till någonting nytt – men också till någonting som vi känner igen. Det var industrin som lade grunden till det svenska välfärdsundret, och den är fortfarande dess bas.
Nu händer det igen – och det är inte utan stolthet som vi kan säga att det är i norra Sverige som de kugghjul och batterier som ska driva världen framåt i den gröna omställningen blir till. Det sker med kraft och med energi – och med tillförsikt om framtiden.