I riksdagen har man på hösten tid för att lämna motioner, dvs förslag på vad man skulle vilja få gjort. Nån ser en möjlighet att visa vilka frågor man själv brinner för, för andra handlar det kanske mer om att visa vad det parti man representerar står för. Som i en motion som lämnades in den 22 november i år som handlar om att grundlagen borde ändras så att den inleds med en ”berättelse om Sverige som land och svenskarna som folk” för att sen gå vidare till att detta folk borde definieras lite tydligare, på ett annat sätt än idag. Jag försöker verkligen anstränga mig att se på förslaget med snälla ögon, som att det är ett misstag i oförstånd, men jag lyckas inte riktigt.
Om vi ska ha en berättelse i lagen, om det ursvenska folket, så blir nästa steg att bestämma vem som ska rymmas innanför gränserna. Och då blir det kanske så att om du ryms så hamnar jag eller mina barn utanför. Jag menar, vem vet vad barnens pappa har i sitt blod? Hur långt tillbaka ska vi gå? Idag säger grundlagen att du inte ska diskrimineras utifrån vem du är, var du kommer ifrån eller vilken religion du väljer att tro på. För mig är det en signal att vi inkluderar och skyddar människor därför att vi har velat ha det så. På helt andra bevekelsegrunder än när man i ett annat rum bestämt att det ska vara viktigt att kunna visa att man inte lever med ”bristande vandel” för att få bo i vårt land – jag menar: vad är ens god vandel?
Det är tragiskt när debatten har kantrat så att vi fokuserar på varifrån en människa kommer när det går snett, men mera sällan om vad en människa blivit utsatt för, utifrån var hon kommer ifrån och vilka uppväxtförhållanden hon haft. Och om man pekar på att brott begås av ”de där andra” och inte främst av människor som har en socioekonomisk situation som är svår, så är det också lätt att tycka att det är människan och inte miljön som ska bort.
Men det handlar också om det som nobelpristagaren Svante Pääbo kunnat visa genom att studera gammalt DNA. Grupper av människor som har mött andra grupper har blandat sig. Jag vet inte vad du fick lära dig i skolan, men på de breda pilar som jag kommer ihåg från historieböckerna var det lätt att tro att olika grupper av människor vandrat genom årtusendena och sett till att inte blanda sig med andra. Men nu ska vi tydligen upprätta historien om svensken som om det skulle gå att skilja på vi och dom, rent genetiskt, eller bestämma vem som var först på en plats. Tänk om vi till slut hamnar vid Euskefeurats sångtext (och ja, den är ironisk): "ner med det utländska, fram för det storsvenska, fram för det svenska i vår svenska nation"? Den klubben avstår då jag gärna från medlemskap i.
Det som gör mig upprörd handlar ändå främst om vilka vi skulle sätta att skriva den där historien eller få bestämma vad som är god vandel. Får jag gissa att de som skrev motionen tycker att de tillhör de som ska godkännas? Vi mätte en gång skallar i det här landet, i en tid när vi inte funderade tillräckligt mycket på om det var så klokt. Framstående män ville dela in folk i raser så att de skulle kunna gå att skilja åt men att vi var korkade en gång innebär ju inte att det är ok att göra samma sak en gång till. Vi vet att det slutade med att man också ville att vissa skulle vara överlägsna alla andra och då är det inte så långt till att ha rätt att jaga de där andra dit därifrån dom kom, som sångtexten lyder. Så läser jag det som inte står i klartext i den där motionen. Och tänk om jag har rätt?