Förhastade slutsatser gör ingen klokare

Det är många som är snabba med att dra slutsatser om den omröstning som under helgens medlemsmöte för Socialdemokraterna i Botkyrka ledde till att kommunstyrelseordförande Ebba Östlin förlorade sin position som gruppledare i det lokala partiet.
Under rubriken ”Har maffian tagit över S i Botkyrka?” beskriver Expressens ledarsida bland annat skeendet med orden: ”Så tar organiserad brottslighet makten i en kommun.”
Det är ord, och det är en snabbhet att dra slutsatser, som säger betydligt mer om Expressens ledarsida än om någonting som har hänt, vare sig i Botkyrka eller i någon annan svensk kommun.
De bygger sin text på en artikel i lokaltidningen MittI och på en krönika i Aftonbladet, som båda är baserade på anonyma källor. Och även om det dessa anonyma källor har att berätta är oroväckande, så är de snarare en grund för att närmare undersöka förhållandena än för att ställa insinuanta frågor och komma med generaliserande påståenden.
Det går inte heller att undvika att nämna att det språkbruk som Expressens ledarsida väljer att använda sig av är beklagligt och värt att fördöma – så talar de förutom om ”maffia” i ena stycket om att det är ett problem att mötesdeltagare inte förstår svenska, för att i nästa använda sig av uttrycket ”ohyra.”
Om en besökare från 2010-talet hade undrat hur det går med den svenska borgerlighetens försök att hålla rågången mot extremhögern idag, skulle ett sådant språkbruk ge ett beklämmande men sannfärdigt besked.
Det skulle nämligen betraktats som osmakligt och grovt även om det hade förekommit i vad som brukar kallas för ”alternativmedia” – numera är det tydligen Expressens linje.
Mot sådant måste man markera – men det betyder naturligtvis inte att det inte också finns all anledning på att vara uppmärksam, och skäl för Socialdemokraterna på riksplanet att ta reda på vad det är som egentligen har skett i Botkyrka.
Det måste man göra för Botkyrkas skull och för att reda ut den interna konflikt som uppenbarligen existerar – men också eftersom detta faktiskt är en varningssignal kring en av de bräckliga punkter som finns i den svenska demokratin.
Det har alltid funnits avvikelser och underligheter i lokala partiorganisationer – och som alla som har varit politiskt engagerade vet är falangstrider och intressekonflikter vardagsmat inom politiska organisationer.
Däremot har det sjunkande antalet medlemmar och aktiva mötesdeltagare i våra partier skapat en ny sorts sårbarhet, där det plötsligt är möjligt att genom relativt små insatser av organisering utifrån är möjligt att rubba de existerande strukturerna.
Det gäller i idrotten och föreningslivet, men är förstås av särskild betydelse hos de politiska partierna – där förutsätts ofta en liten grupp engagerade medlemmar företräda de passivas intresse.
För det mesta fungerar det. Men det finns inga garantier för att det alltid kommer att göra det, och ansvaret för den saken måste i sista hand landa på var och en av oss.
Låt oss vara ärliga – de allra flesta kan nog föreställa sig någonting roligare och bekvämare att göra än att gå på ett medlemsmöte en tisdagskväll i januari. 
Men om nästan ingen gör det sviker vi tillsammans en sorts medborgerligt ansvar. Demokratin är bara vår, om vi förmår förvalta den tillsammans – och för den som vill göra det finns det ett enkelt sätt: Engagera dig, och var med att ta ditt ansvar f inom politiken nära dig.
På det tjänar vi alla i längden – och behöver du inte sitta på långt håll och tycka till om vad som skedde på ett möte där du inte var, eller vet vad som beslutades.