Sverige har historiskt haft samlings- eller majoritetsregeringar, det har ofta krävts samverkan mellan olika partier, ja även över blockgränserna. I synnerhet gällande stora frågor som är särskilt skadliga att ha snabba vändningar i har partierna jobbat ihop, kompromissat och lagt fram gemensamma förslag som ska hålla över tid.
På senare år har konflikterna, skillnaderna, blivit stora mellan partierna men också i samhället. Polarisering är ett vanligt ord som används för att beskriva läget i politiken, läget i landet, mellan olika grupper, ja ni känner igen det hela. Det når ändå in i hemmen, in i vårt innersta. Svenska Dagbladet gjorde en artikelserie om hur det påverkar kärlekslivet och dejtandet, även där visar det tydligt att man kan bli bortvald på grund av var du står politiskt. Jag tänker att det här känns väldigt ”osvenskt”, Sverige-landet lagom, mellanmjölken och kompromissernas land. Var har det tagit vägen?
Vi lever i samma universum, men ser världen så olika. Om det under en period varit svårt att vara rumsren och få gehör för åsikter kring att vi kan sortera in oss efter kön, kultur och nationalitet så har vinden vänt och det med kraft. Jag känner det som en tidsresa tillbaka till 90-talet då jag läser nyheter, lyssnar på musik och scrollar sociala medier. Journalisten som i veckan ställde frågan till Jacinda Aarden, om hon och Sanna Marin träffas bara för att de är kvinnor i samma ålder. Hörde jag rätt? I musikbranschen är det poppis igen med låtar som idealiserar att dricka mycket alkohol, tysta män som tiger och i de grövsta fallen är det helt okej att kalla kvinnor för luder. Så var det på 90-talet också. Ultima Thule, Eddie Meduza spelades i skolans ”uppis” och tjejerna kunde kallas för hora. Bögdjävel var också ett vanligt skällsord. Jag hade verkligen hoppats att vi aldrig mer skulle komma tillbaka dit. Att populismen som Skara-Bert och hans adlige vän aldrig skulle få ”drag under galocherna” igen.
Innan valet var vi rätt många som pekade på de helt orimliga i löftena som rörde bland annat drivmedel och el-kompensation. Vi visste att det inte var genomförbart som de beskrevs, och det visste även de som utgav löftena. Det är en sak att man i en kompromiss inte får igenom alla sina vallöften men något helt annat när man lovat och sedan har en majoritet för det man lovat och ÄNDÅ inte genomför det. Det skapar ilska, och i värsta fall hopplöshet och många som bor i det som kallas Norrland är djupt provocerande över att vi som kompromissat med andra värden för att kunna försörja landet med el nu inte inkluderas. Många tänker, ja men det jämnar väl ut sig med att vi förbrukar mer, det är ju kallare här. Men icke sa Nicke, förbrukningen i genomsnitt på årsbasis är högre i elområde 4 än i elområde 1. Betyder det att vi som bor i elområde 1 prioriterat att isolera kåken istället för att installera en pool för rut-avdraget?
Kristersson sa att han ville minska polariseringen, men jag ser inte mycket av det i hans politik. Att Magdalena Andersson kritiserar regeringen tillhör hennes roll, men det viktigaste hon sagt är onekligen: ”Låt oss inkludera hela landet och låt oss hjälpas åt över blockgränserna för att hitta en långsiktig lösning”. Jag tror att medborgarna i det här landet skulle uppskatta det långt mycket mer om löftena om att ena faktiskt betydde något.