I veckan var författaren JK Rowling (framför allt känd för att ha skrivit böckerna om Harry Potter) ute och vevade på Twitter angående frågor om kön och könstillhörighet. Rowling mer eller mindre hånade en artikel som innehöll beskrivningen ”personer som menstruerar” och menade på att det korrekta ordet är ”kvinnor”.
Skälet till att beskrivningen ”personer som menstruerar”, eller ”livmoderbärare” som är ett annat uttryck, blivit en större grej på sistone är just för att det ju faktiskt finns kvinnor som inte har en livmoder, utan som föddes med snopp, och därför blir ordet ”kvinnor” missvisande i en artikel som faktiskt berör menstruation.
Det finns många som tycker att det är lite snärjigt med transfrågor. Men i grunden handlar det om rätten att få vara sig själv. Och föds du med snopp men känner att du är kvinna, då är det också din rättighet. Detta är del av bland annat den svenska diskrimineringslagen, där könsöverskridande identitet är en fastställd diskrimineringsgrund.
Samtidigt har en gammaldags feminism, som i många år fokuserat på kvinnors rättigheter kontra mäns, haft svårt att adaptera detta ”nya” fenomen. Sådana feminister kallas på internetslang för ”terf”, vilket är en förkortning för trans-exkluderande radikala feminister.
Men trans- och ickebinära personer är inte något nytt som poppat upp helt plötsligt, de har alltid funnits. Vår historias strukturella sätt att förminska, sjukdomsklassa, och misshandla dessa personer har bara gjort att folk i allmänhet inte har förstått att de alltid funnits, för att de har behövt hålla sina identiteter dolda.
Det är också svårt även i dagens samhälle att ta in att jag ändå är privilegierad i form av att vara cis (ordet som beskriver en person född med snippa som identifierar sig som kvinna, eller född med snopp som identifierar sig som man). Detta trots att könsmaktsordningen gör mig som kvinna underordnad män.
Detta är svårt för många, eftersom transfrågor inte kommit upp i den gemena debatten förrän ganska nyligen, men bara för att någonting är svårt att förstå betyder inte det att man automatiskt ska motsätta sig det. Jag som cis kan inte sätta mig in i hur det skulle vara att känna att jag blir adresserad fel kön, precis som jag som vit inte kan uppleva rasism, men det betyder inte att jag inte kan försöka vara allierad i kampen mot diskriminering.
Att försvara gamla strukturer, även om det kan verka vara harmlöst på det sätt som JK Rowling gör, är att tillåta diskriminering att fortgå. Och även om JK Rowling kanske inombords känner på det sätt hon väljer att skriva ut på Twitter, så borde hon ändå inte skriva ut det på Twitter.
Jag växte upp i Harry Potters värld, och tyckte så mycket om JK Rowling. En annan person jag genom hela min uppväxt haft varma känslor för är Margot Wallström (S), som tills alldeles nyligen var Sveriges utrikesminister. Hon valde att gå in i diskussionen med en inställning som liknade Rowlings, och för detta förlorade hon lite av min respekt. Tyvärr.
Även våra förebilder kan göra fel, och då är det rätta att säga åt dem. Att aktivt ta denna strid, som för dessa kända personer är en pytteliten sak men som sårar och förminskar alla världens transpersoner, är ett dåligt sätt att använda sin plattform som förebilder för miljontals feminister. För det feminismen handlar om, som feminister i alla tider påpekat, är att alla människor är lika mycket värda och ska ha samma rättigheter.