När vår son föddes var hans lungor inte fullt utvecklade, han behövde hjälp att andas. Det var under en period tal om att han behövde flygas till Umeå för vård. Hans lever var inte fullt utvecklad och han behövde ljusbehandling under långa perioder på grund av svår gulsot. Han fick ligga i en kuvös och senare ha en värmebädd under sig för han skulle kunna hålla sin kroppstemperatur. Hans värden övervakades dygnet runt, han behövde och behöver fortfarande sondmatning.
Han vägde bara 1866 gram. Han hade slangar i sig och ledningar till sjukvårdsutrustning omkring sig, en mask över ansiktet för andningshjälpen. Att se ens barn så som förälder, så hjälplöst och utlämnat och du så maktlös är svårt, man måste sätta sin tillit till de som kan hjälpa honom, vårdpersonalen, men det gör inte situationen lättare.
Det brukar ofta sägas att det är först när man varit med om något själv som man kan relatera och förstå betydelsen av det skyddsnät vi har i Sverige, där den allmänna sjukvården är en central del. För min egen del är jag otroligt tacksam för den vård vårt barn fick vid Sunderby sjukhus. Den enorma trygghet vi känt som inskrivna på barnintensiven, omgivna av barnläkare, barnsjuksköterskor och barnsköterskor är stor. Även vi föräldrar inte själva kunde göra något i situationen annat än att vara med har vi känt full tillit till personalen och framför allt har de kunnat ge oss trygghet i vår sons behandling.
Jag är också innerligt tacksam för de generationer som tillkämpade sig det välfärdssamhälle som vi fortfarande kan dra nytta av, där vård ges efter behov och inte plånbok och där vården du får är av världsklass. Det är värt att påminna att detta inte var nån given utveckling, eller för den delen att det fortsätter att vara så. Utförsäljningarna och privatiseringarna av sjukvården i Region Stockholm under det tidigare borgerliga styret är ett avskräckande exempel med försämrad tillgänglighet till vård och omsorg som en konsekvens.
Svenskt Näringslivs tidigare ordförande ställde sig frågan, som miljonär, vad fan han fick för pengarna han betalade i skatt.
Det är exakt det här han får och mycket mer. Varje år föds omkring 7 000 barn för tidigt i Sverige. Alla behöver vård i mer eller mindre omfattning. Det brukar, med olika skrivningar, sägas att måttet på ett samhälles anständighet och rättvisa är hur de svagaste grupperna i samhället behandlas. Sedan några år är barnkonventionen svensk lag men barnperspektivet får aldrig glömmas bort och måste alltid stärkas, bland annat genom mer resurser till barnsjukvården och mödravården.
För mig är det självklart att vi alla bidrar efter förmåga och inkomst för att alla i samhället ska få tillgång till sjukvård, skola och omsorg av allra högsta kvalitet. Det har alltid varit min övertygelse men vår vistelse på barnintensiven har stärkt den.
Sjukvården, och övriga delar av välfärden, förtjänar mer än applåder. Högre löner, fler kollegor, bättre scheman. Ge dem vad de behöver för att göra sitt uppdrag. Alla tjänar på ett anständigt och jämlikt samhälle i alla dess delar, inte minst våra barn.
Jag är tacksam för det vi fick för pengarna.