Det knepiga med att det blir ett nytt år är att det faktiskt känns som att allt kommer att vara annorlunda när man vaknar den första januari. Dagen innan var det 2020 och dagen efter är det 2021. Dagen innan var det även torsdag och dagen efter torsdag blev det fredag, så som det alltid är. Men det är inte så det känns. Det känns som att det ska vara något helt annorlunda.
Vi var alla överens om att 2020 var ett riktigt kasst år. Men just för att vi sammanfattat det som ett kasst år, har jag någonstans tänkt mig att så fort det nya året inleds så ska det vara annorlunda. Att allt ska vara bra igen bara i och med det där jäkla tolvslaget.
Så är det förstås inte, vilket kan ge även en nykterist känsla av baksmälla dagen efter nyårsafton då man inser att allt är precis lika trist som det var dagen innan. Min nyårsafton spenderades med en liten klick vänner här i Piteå, precis som jag spenderade min julafton. Men det trista i att vara begränsad har ändå gått att leva med just för att det nya året har hägrat.
Nu är det nya året här och vi får inse att det är ett bra tag tills allting känns någorlunda som vanligt igen. Om det någonsin helt kommer att göra det. Jag trodde aldrig att ett vaccin skulle vara något jag skulle längta till. Det är kanske en lyx med att vara född under 1900-talets slut snarare än dess början. Men 2020 har ju på många sätt varit som en resa tillbaka i tiden, då vår värld var liten och en förkylning kunde döda. Vi får vara tacksamma över videosamtal, men det är en klen tröst när man är van att kunna resa och träffas hur som helst.
Vid årsskiften fylls alltid sociala medier med sammanfattningar av året som varit, och i år har det bestått av en hel del lärdomar om vad som är viktigt i livet. Så är det ju förstås också. 2020 har på väldigt många sätt påmint oss om att det viktigaste är våra nära och käras hälsa, snarare än vart man åker på semestern. Men det kan också bli rätt tradigt.
Det är okej, vi försöker alla hantera det trauma som 2020 medfört. Men i kontrast till alla uppdateringar om hur folk funnit någon slags minimalistisk sinnesro är det också roligt att prata om allt vi tänker göra när vaccinet väl kommit och man får göra allt igen. Det är fåniga saker, men egentligen inte alls. Gå på konsert, festa, dansa, leva loppan. Allt det där som faktiskt hör livet till men som inte varit möjligt på samma sätt under 2020.
Det första jag själv tänker göra är absolut att resa till min bästis i Göteborg och klubba in på småtimmarna. När hon ringde mig över FaceTime vid tolvslaget blev det också mitt nyårslöfte. För första gången sedan pandemin kom kändes det inte sorgligt. Det kändes fint. Att ses är något att se fram emot, inte något att sakna.
Det är nog det som är den väsentliga skillnaden ett nytt år gör för oss. Istället för att sakna och nostalgiskt se tillbaka, blickar vi nu framåt förväntansfullt. Man lever helt enkelt lite mer på hoppet. En tillvaro där allt är som vanligt är egentligen bara en dag närmare idag än igår, men det är ett nytt år. En ny tid att se fram emot.