Europa är den moderna demokratins vagga. Det var i Grekland som demokratins innersta tankar en gång för länge sedan konkretiserades och utvecklades – även om den dåvarande demokratin inte ser ut som dagens. Men idealen lever kvar. Europas demokratiska stabilitet är också en av hörnstenarna i det europeiska projekt vi kallar EU. Värnandet av demokratin borde därför stå mycket högt upp på EU-agendan. Eller hur?
Men ändå har det varit tyst. Rent av mycket tyst från EU:s sida. Detta trots att den moderna europeiska yttrandefriheten hade en av sina mörkaste dagar bara för en tid sedan. Närmare bestämt förra onsdagen. Den första juli 2015. Inte var det några stora ord och kritiska tillkännagivanden från europeiska ledare denna dag. Inte heller från svenskt håll.
Att det är så tyst hänger naturligtvis samman med att mätstickan inte ser likadan ut för alla aktörer. Hade det som hände förra onsdagen hänt i Ryssland, Syrien, Iran, Saudi-Arabien, eller i någon av alla de andra stater där vi anser att de demokratiska principerna hotas så hade nog tonläget varit högt. Men det var inte i något sådant land som regering och parlament slog till mot yttrandefriheten. Nej, nu hände det i ett av EU:s medlemsländer, och då är mätstickan en annan.
Landet det handlar om är Spanien, och ni som är minnesgoda drar sig säkert till minnes att jag skrivit om detta förr. Men då var det bara förslag som lagts fram, och förhoppningar om att de slutgiltiga lagändringarna skulle bli avsevärt mindre omfattande levde då fortfarande. Men nu vet vi hur det slutade. Och det blev så illa som man bara kunde befara. Och i onsdags trädde den nya lagstiftningen i kraft.
De förändringar som genomfördes i den spanska brottsbalken och den nya lag till ”skydd för medborgarsäkerheten” som infördes inskränker våldsamt spanjorernas rätt att demonstrera och yttrandefriheten begränsas ganska så radikalt. Inskränkningarna i spanjorernas yttrandefrihet är så stora att förändringarna i folkmun kallas för ”Munkavlelagarna”.
Om man ska ta några exempel på vad som numera är olagligt i Spanien så är ett av de allvarligaste exemplen att det blivit olagligt att delta i en oanmäld sammankomst på offentlig plats. Alla former av spontana demonstrationer på offentlig plats är således förbjudna. Det betraktas dessutom som ett särskilt grovt brott att samlas utanför den spanska kongressen eller utanför andra statliga byggnader. Hade de grekiska demonstrationerna på Syntagmatorget i Aten utspelats i dagens Spanien hade demonstranterna fått mycket kännbara straff – oavsett om det vore en lugn och stillsam demonstration eller om de varit en mer våldsam demonstration. Deltagarna hade kunnat dömas till böter på summor upp till vad som motsvarar trettio månadslöner för en genomsnittlig spanjor. Straffskalan stannar inte därvid, utan sträcker sig ända upp till böter på 600 000 euro.
De demokratiska problemen förstärks av att dessa böter kan utdömas utan någon som helst domstolsprövning. Enligt den nya lagstiftningen gäller nämligen polismans ord som sanning. Det blir alltså polisen som kommer att tolka hur grovt ett brott mot den nya lagstiftningen är – inte domstolarna.
Inskränkningarna i spanjorernas grundläggande demokratiska rättigheter är så stora att EU borde ta till sanktioner mot den spanska staten. Men tystnaden är total. Det är detta som gjorde den första juli år 2015 till en mörk dag i den europeiska demokratins historia. Än mer smärtar det att det sker samma år som den spanska demokratin kunde ha firat fyrtioårsminnet av den spanska demokratins födelse. Nu ler nog i stället den spanske diktatorn Franco i mjugg från sin grav.