En generationsklyfta håller på att uppstå

I början av denna vecka väckte det mycket uppmärksamhet att en känd gängkriminell under söndagskvällen hållit en livesändning på bildappen Instagram. I sändningen, som sågs av tusentals personer, kommenterade han den pågående gängkonflikten och framförde hotelser mot en svensk åklagare.
Samma dag rapporterade Sveriges Radio Ekot om en rapport som skrivits av forskare vid Lunds universitet i samband med Myndigheten för Psykologiskt Försvar, där rapportförfattarna varnade för ett 40-tal olika påverkanstekniker som identifieras på dataspelsområdet. 
Där är det fråga om allt från extremistiska nätverk som försöker infiltrera spelgemenskaper för att sprida sina budskap, till stater som kan tänka sig att köpa upp spelföretag för att använda spelen till att sprida propaganda och desinformation.
Det är förstås nyheter i sig – men för den som lever med och använder sig av internet kommer de ändå inte riktigt som en överraskning.
Den som har sociala medier vet att det nästan inte finns en verksamhet som inte försöker nå ut med och förstärka sina budskap med hjälp av dem – i det avseendet utgör landets gängkriminella knappast något undantag.
Den som någon gång har spelat dator på nätet vet i gengäld att extremistiska åsikter visserligen inte utgör huvudsaken på särskilt många ställen – men ofta existerar i utkanten av de communitys som spelare rör sig i.
Att betrakta detta som ett litet problem i samhällets utkanter är att göra det alltför lätt för sig – det är ett problem som är stort redan idag, och som inte är i avtagande.
När Internetstiftelsen nyligen släppte sin årliga rapport om svenskarnas internetanvändning blev det nämligen uppenbart att det finns ett stort och växande generationsglapp i hur man tar till sig nyheter.
För dem av oss som är födda före millennieskiftet är de viktigaste nyhetskällorna tv-kanaler, nyhetsorganisationernas appar, tryckta medier och radio – vi använder de kommunikationsformer som existerade när vi växte upp och av deras förlängningar på internet.
Men för dem som är födda efter millennieskiftet ser bilden helt annorlunda ut. Där är sociala medier den enskilt största källan till nyheter om samhället – och det är två olika medier som sticker ut.
För de unga männen är den viktigaste källan till samhällsinformation videotjänsten Youtube – för kvinnorna dominerar i stället den sociala appen TikTok.
Den ena tjänsten ägs av Google – den andra av ett kinesiskt bolag med en ännu icke helt klarlagd koppling till den kinesiska staten.
Det är förstås möjligt att också de som är födda på denna sida millennieskiftet med tiden kommer att gå vidare till andra och mer traditionella nyhetskällor. Men det är långt ifrån givet – och det går inte att förneka att det är av betydelse vilka informationskällor unga människor använder sig av för att forma sin bild av världen.
Där ser nämligen utgivarskapet och modereringen av innehållet helt annorlunda ut, och där är såväl informationens källor som dess avsändare i många fall omöjliga att kontrollera.
Det innebär att sättet som vi närmar oss medielandskapet på kommer att behöva ändras i grunden. Public services roll kan inte bli mindre i framtiden – i stället måste vi fundera på hur vi kan göra den ännu större.
Vi kommer också behöva att tänka om hur vår undervisning i källkritik och nyhetsförmedling ser ut redan i grundskolan – för om vi inte gör det kommer vi snart att stå där med två olika generationer, som har helt olika definitioner av vad som egentligen är trovärdig samhällsinformation.