En budget för lite mättare barn

”Mätta barnmagar, det har vi råd med i Sverige.” Orden är Magdalena Andersson, från hennes första tal som oppositionsledare på första maj – och de sade en del om var fokus i den socialdemokratiska skuggbudgeten ligger.
Den släpptes under tisdagen, och är jämfört med de senaste årens budgetar smal när det kommer till reformutrymmet. Så måste det vara, för även om inte allt reformarbete hade behövt vara inflationsdrivande är detta inte tiden för vidlyftiga satsningar.
Detta är snarare tiden för kloka och väl övervägda prioriteringar, och för att bränna det lilla krut man har på de punkter där de skulle göra allra mest verkan och effekt. 
Därför föreslår Socialdemokraterna bland annat en tillfällig höjning av barnbidraget under sommaren och två extra studiebidrag till landets gymnasieelever.
Det är små pengar som skulle kunna göra stor skillnad. För många barn är nämligen sommarlovet en tid att se fram emot, fylld av resor, fritidsaktiviteter och något lite extra gott som föräldrarna kan bjuda på. 
För andra barn är det däremot den tid på året då såväl timmarna som dagarna blir långa – och där man när kylskåpet därhemma är tomt kommer att sakna de regelbundna måltiderna i skolmatsalen.
Det hade inte behövt vara så. Sverige är ett av världens rikaste länder, och lyckas även ett magert budgetår spendera såväl privata som offentliga miljarder på än det ena, än det andra. 
Ändå lyckas vi inte med att uppfylla vad som borde vara en av våra första uppgifter och vår kanske allra viktigaste prioritering som både samhälle och som medmänniskor – att barn oförskyllt får gå hungriga genom dagarna.
Det är ingenting annat än ett misslyckande, och ett underkännande av det samhälle som vi alla har varit med om att bygga upp – och som vi ibland till och med kan tillåta oss att vara stolta över.
Att det kan tillåtas att fortsätta vara så – och att den nuvarande regeringen väljer att göra så lite åt det – är ytterst en fråga om prioriteringar.
Den frasen har blivit bevingad sedan Norrtäljes kommunfullmäktige i förra året förgäves försökte försvara sina egna arvodeshöjningar med den, men att den är komisk betyder faktiskt inte att den inte är sann. 
Det är en fråga om prioriteringar. Vill vi prioritera att som denna regering har gjort sänka skatten för höginkomsttagare – eller vill vi prioritera att åtminstone försöka lappa, laga och täppa till de gapande hål som finns i vårt samhällsbygge?
Man skulle naturligtvis kunna säga att den frågan får anses vara besvarad, i och med att det svenska folket i höstens riksdagsval med knapp majoritet vald den nuvarande regeringskoalitionen framför alternativet.
Då glömmer man emellertid att det inte var det som denna valrörelse kom att handla om, och att vare sig hungriga barn eller de omfattande nedskärningarna i den offentligfinansierade vården stod på någon av partiernas valsedlar.
Därför är det den politiska oppositionens uppdrag att gång på gång ställa den frågan på nytt, och se till att den politiska diskursen vrids tillbaka till att handla om de frågor som både präglar den verklighet vi lever i och handlar om de prioriteringar som vi faktiskt står inför.
Den frågan ställer den Socialdemokratiska skuggbudgeten – och det är faktiskt en fråga som jag tycker att var och en av oss borde ställa oss själva också. Vill vi verkligen leva i ett land där vissa barn får åka både till Kroatien och på ridläger – medan andra får gå hemma och vara hungriga under ett sommarlov som för vissa kan kännas oändligt tomt och långt?