En alternativ verklighet kanske ser annars ut?

Obs, den här krönikan är full av spekulationer om saker som man förstås inte kan veta så mycket om.

Fru Justitia,  rättvisans gudinna med bindel för ögonen och våg i handen 
Foto: Jack Mikrut

Fru Justitia, rättvisans gudinna med bindel för ögonen och våg i handen Foto: Jack Mikrut

Foto: Jack Mikrut

Krönika2022-06-10 17:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag tänker mycket på det här med bilden av det kriminella Sverige. Människor som ropar högt efter ordning och reda och talar om att det är förfärligt det som händer och vi måste byta ut justitieministern så att det blir ordning igen. Jag tänker att det är så mycket i just det som vi behöver prata om. Att det sällan är så där tvärenkelt och självklart med allt. Som att om man bara byter ut personen som är justitieminister så minskar brotten. Det är förstås min spekulation att det är så man tänker, men jag undrar om man nånsin funderat på vilka som begår alla brott och om de som gör det verkligen bryr sig om ifall straffen blir hårdare? Ibland kanske man måste höja straffen ändå, för att vi andra ska känna oss nöjda och tycka att de är tillräckligt hårda, så kan de förstås vara. Men att det skulle bli färre brott av det? Nej det tror jag inte riktigt på.

Eller så kanske man inte har funderat på om det har betydelse för de där brottslingarna hur uppväxten har varit? Jag vet förstås inte, men nog har jag hört talas om att det ofta är de som kanske inte har så stadiga hemförhållanden som trillar dit. Att göra brott kan ju vara en del i en önskan om bekräftelse, visserligen från andra som gör brott, men är det ingen som bryr sig om en för den man är så blir det kanske så att man söker bekräftelse hos andra? Att gå ut nian och klara gymnasiet vet vi har betydelse för hur man klarar sig i livet. Men det kanske inte de där som ville byta ut justitieministern tänkte så mycket på. Det verkar ju enklare att byta ut honom än att satsa pengar, kraft och tid på unga människor i utanförskap förstås. Så kan man ju också tänka, kanske?

Att skjutningarna blivit fler skulle ju kunna ha att göra med att polisen satt fler av gängledarna i fängelse, inte för att gängledarna egentligen bryr sig – men de är ju då borta från sina gäng och lämnar fritt för nån annan att ta över. Och har man då inte haft en tydlig gäng-monarki så kanske det är flera som kämpar om att få vara på toppen av gödselstacken. Kanske försöker någon sätta sig i respekt genom att skjuta nån annan? Det är förstås en spekulation, men det skulle kunna vara så. Att det dödliga våldet till 94% består av självmord är förstås inte så roligt att prata om heller, det där med att folk mår dåligt och behöver hjälp under lång tid för att må bättre kan man kanske inte skylla justitieministern för, och inga enkla lösningar löser den knuten så man kanske hellre vill rikta strålkastaren mot gängvåldet? Och det är klart att vi måste få stopp på det, men det kanske är det polisen håller på och jobbar med? Det vet man ju inte riktigt heller, så det är förstås bara en spekulation.

Måhända är det så att ett samhälle som håller ihop är den bästa försäkringen för att brottsligheten ska sjunka? Att vi visar de män som slår sina kvinnor att vi inte gillar det de gör kanske vore en bra sak? Vi kanske ska prata lite mer om såna saker vid fikaborden? Om jämställdhet och vilka vinster som kommer av sånt. Man vet ju inte om det hjälper, men det vi gör idag tycks ju inte hjälpa. Av all misshandel mot kvinnor så är offret i 81% av fallen bekant med den som slår. Man kan förstås spekulera i vem det är, det är ju inte säkert att det är kvinnans egen man, men om det skulle vara det så kanske vi behöver jobba mer med unga män som är på fel spår? Eller så kan man ju försöka avsätta justitieministern. Det kanske hjälper?